Spelmanslag, trotsig hund och fredagsfixande

Jag är så otroligt ringrostig när det kommer till att vara ute bland folk. Jag vet inte om det är att jag varit sjukskriven i flera år eller om det är pandemin som är största boven men jag vet knappt hur man gör längre. Jag vet inte hur man socialiserar och interagerar med andra längre, jag som förr var den som var mest social i ett sällskap. Nu blir det kortslutning och överbelastning i hjärnan på nolltid och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera andra människor. Det blir så tydligt när jag börjat vara ute på mer saker igen nu. Både det jag gör via kyrkan och annat, till exempel spelmanslaget som vi tog oss iväg på igår kväll.

Det var det jag egentligen skulle skriva om. Att vi var på spelmanslag igår och jag harvade mig fram på nyckelharpan. Det är fortfarande ganska knaggligt, framförallt när jag spelar bland folk. Det går bättre när jag sitter hemma själv. Men så är det väl alltid. Jämför man antalet timmar jag spelat nyckelharpa jämfört med antalet timmar jag spelat fiol/viola så skiljer det sig nog en timme eller två. Eller 10 000 kanske. Men det var kul ändå att komma iväg på repet på riktigt igår. Tidigare under terminen har det bara blivit på Zoom för min del.

Vi tog oss dit och hem och spelade hela tiden så det får ändå räknas som en lyckad utflykt. Men Mini var ganska missnöjd över att vara där. Eller, mest var hon nog missnöjd med mig skulle jag tro. Hon larmade tre gånger och var allmänt rastlös och ville inte ligga still. Hon ville hellre stå och stirra på mig eller sniffa på grannen. Det stressar mig lite när hon inte slår sig till ro ordentligt när vi är ute. Vilket i sig leder till att hon blir ännu mer orolig för att hon känner av att jag blir stressad. Det blir helt enkelt en ond cirkel av allting. Tur ändå att hon är så lugn och försiktig även när hon blir trotsig och larmig så hon inte stör när vi är ute på saker. När repet var klart smet vi hem istället för att stanna på fika och jam. Det var mer än tillräckligt för mig som en första gång den här terminen.

Idag är första dagen den här veckan då jag inte har någonting inbokat. Riktigt skönt med en ledig dag efter en för mig ganska fullspäckad vecka. Vi tog det lite lugnt imorse och var sen ut på en ordentlig promenad före frukost. Vi lyckades tajma det värsta snövädret. Verkligen aprilväder idag! Det började paniksnöa och blev alldeles vitt ute igen. Vad hände med våren?! Mini verkade nöjd över snön, det finns mycket spännande att sniffa på i allt det vita. Hon hittade dessutom en bra pinne i parken. Det är lycka!

Nu sitter jag med en andra stor kopp kaffe för dagen och laddar för att fixa i ordning lite mer här hemma. Det har inte blivit så mycket fixande under veckan när jag har fått spara på krafterna för att orka med annat. Så idag blir det lugnt fixande här hemma. Har ordnat upp så det är lite vettigare kring pianot med lampa och satt in en del papper i pärm. Ska försöka få lite mer i ordning inne på mitt rum också nu tänkte jag. Koppla in så det går att använda datorn och högtalarna och förhoppningsvis få bort flyttlådorna som är kvar under helgen. Men det är sånnadär svåra saker kvar bara känns det som. Gamla datorer som jag egentligen bara vill ha innehållet på och en massa andra udda saker som jag inte vet var jag ska göra av. Lika bra att ta tag i och fixa med allt sånt så det blir gjort en gång för alla antar jag.

Hur är er fredag?

26 svar på ”Spelmanslag, trotsig hund och fredagsfixande

  1. Personligen tror jag det kan bero på både pandemin och sjukskrivningen. Eftersom jag är lärare har jag arbetat som vanligt hela tiden och hundträningen har fortsatt också. Men när det gäller att umgås med andra människor eller röra sig i affärer och annat har det varit väldigt begränsat, nästan så att man känner sig som en stugsittare faktiskt.
    Hundar är fenomenala på att känna av oss och reagerar helt klart på hur våra känslor förändras.

    Hoppas helgen blir fin!

    1. Jag tror att du har helt rätt där, att det är en kombination av båda. Skönt på ett sätt att du kunnat arbeta som vanligt, det gör mycket att kunna ha kvar sina vanliga rutiner tror jag. Ja, det är verkligen häftigt hur hundar känner av och reagerar på oss. Mini är ju dessutom specialtränad för det. Tack detsamma!

  2. Kloka ord från Znogge … och jag tror hon har helt rätt.
    Jag tycker du varit både duktig och modig … själv är jag en ensamvarg och inte blev det bättre med pandemin.
    Härliga Mini … hon vill verkligen hålla koll på dig och ditt mående – hundar är fantastiska!
    Som oftast är jag sen med min kommentar … sitter mest vid datorn på morgonen, men fredagen var nog som de flesta dagarna i veckan. Kyligt väder med snöbyar lockade inte ut mig på någon längre promenad denna dag.
    Ha nu en bra lördag!

    1. Väldigt kloka ord! Tror det ligger mycket i det. Tack snälla! Nej, är man ensamvarg till att börja med lär inte pandemin ha gjort det bättre. Hon vaktar mig noga när vi är ute. 🥰 Ville nog helst att jag skulle åka hem igen. Hoppas du har en bra helg! ☺️

  3. Ja, usch och fy för sånt aprilväder, men vilken lycka ändå att hitta en sån fin pinne 😀
    Fredagen blev väldigt trevlig med god mat hos goda vänner i glada vänners lag 🙂

    Ha en fin fortsättning på helgen!

  4. Vad skönt med en lugn dag efter att ha haft en fullspäckad vecka. Oj, Vad mycket snö ni fick, här snöade det bara några minuter så blev inte ens vitt på marken.

    Hoppas du får en super fin helg. Många kramiz<3

  5. Säkert är det många faktorer som spelar in när du känner dig mindre social- Var inne på en del av Znogges tankar.
    Roligt att du kom iväg på spelningen. Och tänk att du kan spela nyckelharpa . Så roligt. Vi hade grannar i Upplands Väsby där dottern i familjen, Rebecka, tog privatlektioner hemma av Åsa Jinder och det var så roligt att Rebecka som 8-åring valde just nyckelharpa.
    Vad gäller Mini så var det kanske en del ovant för henne och att hon hade svårt att komma till ro.
    Önskar dig en fin helg och ta den i lugn takt.

    1. Det stämmer nog mycket som hon var inne på. En blandning av allting skulle jag tro.
      Det var kul och bra att jag kom iväg. Jag håller fortfarande på att lära mig nyckelharpa och har en fiolstämd harpa. Så det är lite fusk kanske för mig som kan fiol sen innan. Vad häftigt att få lektioner av Åsa Jinder! Hon är väldigt duktig! Ja, Mini var nog lite orolig av båda anledningarna skulle jag tro.
      Tack detsamma!

  6. Jag har inte blivit sämre på att socialisera tror jag, för jag är liksom Znogge lärare och har inte haft någon begränsning om dagarna. Fulla klasser och mycket personal. Däremot har jag märkt att jag tycker att det är mindre och mindre trevligt att socialisera??? Varför gå på kalas när man kan se på film? Varför gå på restaurang när man kan ta take-away? Varför stå i kö när man kan handla online? Hahaha, riktigt antisocial XD

    1. Skönt ändå kanske att ha kvar det vanliga livet trots allt, och kunna jobba som vanligt. Jag har nog också blivit lite väl bekväm, det är jobbigt att ge sig iväg på saker när man kan vara hemma. 🙈😅

  7. Ja det har ju blivit mycket isolering och mindre socialt. Man får nästan träna på det igen. Och pga sjukskrivningen. Jag är också sjukskriven och varit det sedan sommaren 2020. Så det + pandemi. Kram!

    1. Helt klart att det behövs träning på det sociala igen. Märkligt hur det har blivit. Trist att höra att du också varit sjukskriven länge. Det tar på krafterna och ens psykiska mående tycker jag. Kram!

  8. Så coolt att kunna spela nyckelharpa! 😀 Spelar du nån särskild typ av musik?

    Jag kan relatera till det du skriver om att känna sig lite ringrostig socialt. Coronatiden har verkligen tagit den sista biten av umgängesförmåga jag hade kvar efter år av hemarbete dessförinnan. Jag blir tröttare av att umgås och känner mig inte heller fullt synkad med andra. Förhoppningsvis kommer den sociala orken, och med den förmågan, tillbaka ju mer jag utsätter mig för sammanhangen. Lite skönt att läsa att andra kämpar med samma sak (och givetvis tråkigt att du gör det), så tack för det här inlägget som får mig att känna mig mindre ensam.

    1. Jag spelar ju främst fiol/viola men har senaste åren börjat med nyckelharpa också. På harpan blir det mest folkmusik men på fiol spelar jag lite allt möjligt blandat.
      Precis så känner jag också, att det liksom inte riktigt synkar med andra längre. Bra beskrivning på det! Jag hoppas och tror att den sociala orken kommer tillbaka bara man får möjlighet att träna lite på det igen. Visst är det skönt att höra att andra också har samma motgångar? Jag tror på att man ska prata mer om sånt som är jobbigt, ofta är det andra som känner likadant bara att man inte ”får” prata om det.

  9. Jag känner mig väldigt obekväm när jag är bland mycket folk. Hade lite svårt för det innan pandemin men det blev helt klart värre efter pandemin. Men jag tror det handlar om vanor. Om du börjar umgås mer med folk så kommer du nog hitta tillbaka till det 🙂

    1. Det är absolut en vanesak tror jag. Jag var väldigt social och bekväm bland folk förut men nu har jag verkligen tappat det känner jag. Det kommer nog tillbaka igen om jag kan träffa mer folk igen.

Lämna ett svar till Anna-Maria Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *