Årsprov och morot i soffan

Idag var det dags. Dagen som jag haft lite ångest inför rätt länge nu: årsprovet för mig och Mini. För att få vara ett assistanshundsekipage är det först en examination man behöver klara och sedan är det årsprov efter det för att följa upp att kunskaperna fortfarande sitter i. På grund av pandemin har vi inte behövt göra prov förrän nu, det id-kort vi har är giltigt fram till juni men det här var enda chansen att få göra det i Uppsala. Så idag var det alltså dags!

Provet var på ett hotell i utkanten av stan och vi satt inne i lobbyn och väntade när två damer kom från SBK. De var väldigt trevliga och vi satt och pratade en stund. Den andra som vi skulle gjort provet tillsammans med hade ställt in så vi var själva. De frågade lite om hennes larmande, jag visade upp både dagboken och filmerna jag hade och de kollade veterinärsintyg och vaccinationskort.

Sen gick vi ut på en gräsmatta och där fick jag göra några små övningar. Vi fick gå iväg en liten bit, sätta Mini och lämna henne och gå iväg en bit för att sedan gå tillbaka till henne igen. Inga problem, det tränar vi på nästan varje morgonpromenad! Sen fick hon sitta okopplad och jag gick iväg för att sedan kalla in henne. Det klarade hon galant! Sista testet var att jag skulle använda mitt bryt-kommando när jag kallat in henne och de slängde en snusdosa framför henne som hon då skulle låta bli att ta. Även det klarade hon utan några problem alls. Sen var provet slut och vi fick massor av beröm över hur duktiga vi är och hur bra vi samarbetar. De tittar ju på allting runtomkring också från det att de kom dit. Hur vi är tillsammans, går i koppel när vi promenerade till gräsmattan och att hon var passiv när vi satt och pratade och sånt.

Så himla skönt att ha provet avklarat! Det var betydligt mer avslappnat och enklare än jag hade väntat mig så det var skönt. Det kändes inte som ett prov riktigt överhuvudtaget. Mest vardagslydnad och allmänt hundhyfs typ. Efteråt stod vi och pratade lite med damerna och sen promenerade vi hemåt och åt lunch. Sen parkerade vi oss på soffan.

Jag hade lovat Mini morot när vi kom hem när hon var så duktig. Smaskens tycker hon!

Sen har vi mest hängt på soffan och vilat. Tröttheten kom ikapp mig lite efter provet så jag känner mig halvt överkörd av en ångvält. Har varvat att slumra lite och läsa. Dessutom är jag ganska orolig över pappa som opereras idag. Vi har fortfarande inte hört hur det gått för honom. Jag ringde nyss och frågade och då verkar han vara på väg upp på avdelningen igen i alla fall. Hoppas på att få positiva besked snart!

30 svar på ”Årsprov och morot i soffan

  1. Grattis till ett väl genomfört prov. Även om ni tränat så blev det säkert en viss form av anspänning.
    Hoppas din pappas operation gått bra och att ni får positiva besked snart.

    1. Tack snälla! Känns väldigt skönt att ha det gjort. Det är såklart en anspänning inför det. Tur att hon är så duktig och att vi kan varann så bra vid det här laget. 🥰
      Han är uppe på avdelningen igen och ätit middag så det finns hopp om livet.

  2. Så roligt att provet gick så fint. Och jag förstår att du och MIni är samspelta vid det här laget. Men förstår helt klart att du var lite orolig innan och att du blev trött när anspänningen släppte.
    Såg i en kommentar här ovan att din pappa fått komma upp på en avdelning och det är ju positivt. Håller tummarna.
    Önskar dig en fin torsdag

    1. Väldigt skönt att provet gick över förväntan. Fick väldigt fina ord om hur bra vi samarbetar.
      Ja, han kom upp på avdelning igen och var hungrig direkt. Nu är han hemma igen och verkar må betydligt bättre. Skönt!

  3. Vad skönt att du äntligen fick göra provet. Hoppas det gick bra! Förstår att du blev trött efteråt.
    Så söta bilder, speciellt den sista hihi 😍
    Kraam!

Lämna ett svar till Fröken Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *