Motstånd

Jag känner sånt motstånd till allting numera. Till viss del har jag väl alltid gjort det men det har blivit värre med åren när tröttheten blivit värre. Motstånd till att göra saker. Motstånd till att få tummen ur och fixa med grejer. Troligtvis är det på grund av ADHD-diagnosen som ännu ej är fastställd. Ju mer jag läser på om det desto mer känner jag igen mig i det. Det där motståndet som gör allting så svårt att ta tag i. Ju mindre saker desto svårare märkligt nog. Förr hade jag ork över till att tvinga mig till att göra sakerna ändå. Nu blir jag ofta mest sittandes och tänker på allt jag borde eller vill göra. Utan att någonting blir gjort. Otroligt frustrerande. Det är som att den där autopiloten som ska finnas där och göra saker helt saknas. Allting blir ett jätteprojekt, även små vardagssaker som att borsta tänderna och duscha. Det tar emot. Känns som ett berg som ska bestigas.

Jag vill göra saker. Jag har hur många saker som helst snurrandes i huvudet som jag vill göra och som jag känner att jag borde göra. Men nästan ingenting blir gjort. Istället begravs det i trötthet och rastlöshet i en utmattande blandning. En blandning som gör att jag mest känner mig oduglig. När ingenting fungerar som det ska längre. Jag har lite tappat greppet känns det som. Jag som alltid var så välplanerad och organiserad förut. Men det var för att det inte fungerade annars. Livet fungerade inte utan en detaljerad kalender och att planera till punk och pricka vad som behövde göras. Tänk om det gick att få hjälp med dessa känslor. Om det gick att få lite ro i kroppen, kunna vila och få saker gjorda. Att slippa gå med den här rastlösheten hela tiden.

Senaste dagarna i några bilder

Jag tänkte att vi kunde titta lite på några saker jag har gjort de senaste dagarna. Lite livsuppdatering helt enkelt.

I onsdags skulle jag egentligen till min sjukgymnast men han ringde och bokade om mitt på dagen så det blev inget av det. Lite synd, jag hade behövt dit, men det får bli på måndag istället. Jag hade bestämt med mamma att försöka hjälpa henne fixa med hennes mail före så det fick bli en promenad både till och från dem istället. Mailen gick inte att lösa trots en timme med Telias support. Den var under all kritik och tydligen existerar inte någon av deras mailadresser enligt dem trots att det är teliaadresser. Mycket märkligt! På promenaden hem var det såhär fint ute!

I torsdags hade jag sista samtalet med närvårdsteamet som jag varit i kontakt med det senaste halvåret. Man får ett halvår med dem och det har varit väldigt bra. Bra att få lära sig mer om en troligtvis framtida diagnos i väntan på utredning. Jag har fått betydligt mer och bättre förståelse för mig själv och varför jag är som jag är. Tänk om det skulle gå att få utredningen lite närmare i tid än om flera år… Mini var slappaste hunden under tiden jag pratade i telefon och låg på rygg och ålade sig.

Igår övade jag några vändor och Mini var med och hjälpte till. Hon kom med nosen och la hela huvudet i knät på mig. Trodde hon skulle larma men hon ville nog mest bara få vara med. 💖 Mysigaste nosen att klappa på när hon kommer sådär. Svårt att fokusera på övningen då.

Vi fick en hög med platta paket i torsdags som står och väntar på att bli uppackade. Sakta men säkert börjar sakerna flytta sig därifrån nu. Golvskydden är på plats, skrivbordsskivan till ett av Christians skrivbord likaså. Hyllorna till hans rum håller han på att montera as we speak och jag assisterar när det behövs. Tv-bänken får nog vänta till imorgon skulle jag tro. Jag får öva på att tygla otåligheten. Passande nog har jag fått blödningar och mensvärk så det kan förklara att jag varit lite hängigare de senaste dagarna. Känner mig lite ruggig och halvhängig idag. Inte tillräckligt för att jag ska erkänna mig besegrad helt och lägga mig men tillräckligt för att jag inte riktigt lyckas få något vettigt och bra gjort. Frustrerande mellanläge.

Jag har i alla fall satt upp de nya gardinerna i vardagsrumsfönstret. Pianot ska egentligen inte stå där och det är fortfarande en massa lådor som står i vägen för köksfönstret men det var kul att få upp det ena paret med gardiner ändå. Känns lite mer ombonat och hemma med gardiner tycker jag!
Många bäckar små. Sakta men säkert kommer vi att få ordning på allt här hemma.