Amerikanska pannkakor, pinnkastning och balkongstök

Publicerat den av Anna-Maria 22 kommentarer

I fredags hade vi ingen inspiration till middag och orkade inte gå och handla och hitta på något. Efter lite rotande i skåpen blev det amerikanska pannkakor med lönnsirap till middag. Inte så dumt ändå!

I lördags tog vi den röda pinnen med oss och stapplade ut i parken här en liten bit bort. Trots att jag i fredags efter mycket om och men hörde ifrån sjukgymnasten och fick direktiven att belasta foten så lite som möjligt då det är en liten fraktur/stressfraktur som börjat läka så behövde jag få komma ut en sväng. Så Christian och Mini släpade mig till parken där vi satte oss på en kulle och kastade pinne. Mini hälsar att det är otroligt kul att kasta pinne. Så kul att det blir lite överstissigt och man får ligga och öva på att varva ner istället.

När vi kom hem blev det fika för oss alla. Mini vaktade noggrant fatet där moroten låg. Skickade bild till en kompis som får Mini-foton lite då och då.

Även denna fick han. När vi hängde i soffan framför Let’s Dance-finalen och Mini mest var en svart hög med tassar.

Igår ringde de när vi satt och åt en sen frukost från företaget som ska glasa in vår ena balkong och undrade om de kunde komma idag och montera. Oj oj, snabba ryck, men det gick bra sa vi! Så det blev till att plocka i ordning och tömma ena balkongen efter frukost. Utemöblerna som stått där var så smutsiga att de fick åka in i duschen och bli skrubbade. Så nu står bordet på högkant i duschen i väntan på att få flytta tillbaka ut igen. Christian plockade bort hela trägolvet på balkongen också. Det har vi kvar att skura av innan det kan läggas tillbaka sen. Så opepp på det!

När vi hade fixat i ordning balkongen och slumrat lite på soffan efter lunch gav vi oss iväg till mina föräldrar. Pappa hämtade mig så jag skulle slippa gå med foten och Mini och Christian promenerade dit för att rasta hunden lite mer ordentligt. Det bjöds på en skvätt vin och massa god mat. Inte så dumt! Vi tog morsdagsmiddag en vecka tidigt eftersom vi ska på ettårskalas nästa söndag.

Idag var vi uppe tidigt för att släppa in nissen som ska montera balkonginglasningen. Han kompenserar det arga borrandet med att gå runt och humma för sig själv och se så glad och nöjd ut. Jag brukar tycka det är lite stressande att ha hantverkare och sånt springa hemma hos mig men den här blir jag mest lugn av trots att det väsnas så väggarna skakar när han borrar. Så vi hänger mest i sovrummet idag, jag och Mini. Det blev inte så mycket sömn inatt så jag slumrade en stund före lunch trots allt oväsen.

Nu har jag strax videomöte med min rehabkoordinator på vårdcentralen. Känner mig lite opepp inför det med tanke på dagsformen men det blir säkert bra ändå. Tror inte att vi har så mycket nytt att säga egentligen eftersom vi inte hört nåt mer från försäkringskassan vad jag vet om mötet med arbetsförmedlingen men det är ju alltid bra med en avstämning. Hoppas att det kan bli något med arbetsträning snart. Jag börjar klättra mer och mer på väggarna och behöver få komma igång och göra något mer ordentligt känner jag. Även om det får vara i väldigt små doser till att börja med.

Sista dagarna i några bilder

Publicerat den av Anna-Maria 19 kommentarer

Jag tänkte att vi som vanligt kan kika lite på vad jag haft för mig de sista dagarna. Lite vad jag gjort i bilder helt enkelt.

I lördags gjorde vi hemgjord pizza. Det finns en gluten- och mjölkfri pizzabotten som vi hittat på Ica som är riktigt god faktiskt. Lättfixad lyxmat, inte så dumt! Vi åt pizza, tittade på Let’s Dance och åt godis. En ganska bra lördagkväll helt enkelt!

I söndags var jag trött på att bara sitta inne. Klättrar lite på väggarna och rastlösheten håller på att äta upp mig av att inte kunna röra mig som vanligt. Så jag tog med mig hunden och sambon ut för att rasta oss lite. Eller, det var nog mer dem som rastade mig om vi ska vara petnoga.

Vi stapplade oss långsamt till parken där jag parkerade mig på en bänk i solen.

”Kasta pinnen då!”
Det roade vi oss med en bra stund i parken. Det går inte att kasta tillräckligt mycket pinne om ni frågar Mini. Vi har börjat ha med oss leksak ut istället för att kasta vanliga pinnar. De vanliga pinnarna vill hon bara äta upp så det här funkar lite bättre.

Igår satt vi vid busshållplatsen och väntade på bussen. Näsan i vädret! 🥰
Vi skulle åka till min sjukgymnast på smärtrehab. Det var ett tag sedan jag var där nu för han fick covid för ett tag sedan. Bra att äntligen få lite uppföljning igen och ett andra utlåtande om mitt knä. Det blir fortsatt stapplande med kryckor så länge jag inte kan stödja bättre än såhär på benet tyckte han. Han trodde det var någon skada på muskelfästet eller på en sena i knät. Att fibrerna blivit utslitna av att jag vridit till benet. Blir spännande att se vad den tredje sjukgymnasten på vårdcentralen imorgon säger, där jag fått tid för den riktiga uppföljningen. Det igår var mest att han fick kolla på det när jag ändå skulle dit.

Han hjälper mig annars med helheten och att försöka hitta en bra balansgång på aktivitet och att komma igång på ett hållbart sätt. Han är bra, förstår ganska bra hur min kropp fungerar (och inte fungerar) och tillsammans försöker vi hitta ett lagom som ska hålla långsiktigt. Försöka sparka lite liv i denna trötta kropp så jag får lite bättre ork.

Bussresan hem gick lite bättre än när vi skulle åka dit. Det var betydligt mindre folk på bussarna då. På vägen dit fick jag knappt sittplats på den andra bussen. Trots kryckor och assistanshund var det ingen som reste sig. Det var viktigare att folks väskor fick ett eget säte tydligen. Men jag hittade ett fällbart säte lite på sniskan där jag kunde tränga mig ner tätt intill en annan. Alltid nåt för att slippa stå och svaja. Har folk slutat att resa sig för bättre behövande på bussar? Jag är uppfostrad till att man ska resa sig för äldre och folk i behov av sittplats. Framförallt om man sitter på platserna med lite bättre plats för funktionshindrade.

Mini var less på att vara ute på äventyr och ville nog mest hem till middagen. Så jag fick nosen i knät och hon höll stenkoll på mig hela vägen hem.

Väl hemma och efter att ha ätit middag så blev det nattinatt i soffan. Tröttaste hunden efter att ha jobbat och åkt en massa buss. Det tar på krafterna för oss båda att vara ute på saker.

Imorse fick jag den här bilden från Christian när han var ute med henne. Hon kan inte riktigt förneka att hon sniffat en massa på den leriga fotbollsplanen med den smutsiga nosen.

Annars har jag som vanligt fastnat vid datorn vid köksbordet efter frukost och puffning. Ett tag fick jag sällskap av Mini som kom och hoppade upp i knät på mig med mini-elefanten i munnen. Mysigt att få lite sällskap! Nu ska jag försöka komma igång, borsta tänderna och se om jag kan få lite övning avklarat. Att det ska vara så svårt att få tummen ur och göra det numera. Men det känns så fånigt lite att bara öva 10 minuter fiol, då hinner jag knappt komma igång. Det får nog bli lite mer nyckelharpa inför konserten på lördag. Det funkar bättre för kroppen också.

I eftermiddag ska vi iväg till veterinären. Mini har än en gång fått problem med analsäckarna så vi behöver iväg och få det kollat och tömma dem. Ska bli spännande att höra vad en ny veterinär har att säga om det. På ett sätt vore det kanske lika bra att operera bort dem när det är ett så återkommande problem. Får se vad de säger.

En promenad till föräldrarna

Publicerat den av Anna-Maria 14 kommentarer

Igår tog jag hunden och den stora kameran i varsin hand och promenerade iväg i vårvädret till mina föräldrar. Det var länge sen jag var där nu och hälsade på och jag behövde gå och kolla så pappa höll på att pigga på sig ordentligt. Han har både opererat bort gallan och fått blodförgiftning i samma veva. Ingen höjdare! Förra veckan hade jag fullt upp med diverse sjukvårdstider och orken var inte på topp så jag hann aldrig dit något. Frustrerande när inte orken räcker till allt man vill.

Men igår hade jag en ledig dag så då gick jag dit. För första gången på otroligt länge fick den stora kameran följa med. Lite ovant att fota med den. Jag tänkte försöka komma igång att fota lite mer igen. Har ju den bästa modellen att fota, även om hon är lite svårflirtad och helst tittar åt ett annat håll.

Där borta bor vi! Har nog inte riktigt förstått det helt än, att vi faktiskt bor där tillsammans. Jag och Christian. Och Mini såklart.

Järnvägen gjorde sig bäst i svartvitt tycker jag. Här finns den i färg också.

Det blev många foton på Mini på vägen. Så går det när man har den finaste hunden i världen. 💖

Hon tyckte nog att jag var lite tråkig som höll på att fota och ha mig.

Roligare att titta åt ett annat håll istället.

När vi var nästan framme mötte vi upp mamma och pappa. De var ute på en liten minipromenad för att rasta sjuklingen. Mini blev överlycklig över att få träffa dem igen och sprang i full fart och anföll dem. (Hon sprang såklart inte förrän hon fick klartecken från mig och jag kollat att det var fritt fram.)

Hos föräldrarna blev det fika. Te och muffins till mig och morot till Mini.

”Men moroten då? Den ligger ju bara där!”

Smaskens med morot tycker Mini!

Pappa hade fått fina blommor. Tyvärr var de lite överblommade och luktade massor så jag blev ganska allergisk mot dem.

Mini gjorde ett fynd och var så stolt över att bära runt på den här.

Sen blev hon svartsjuk och ville sitta i knät på mamma. Knashund!

”Matte! Nu måste du hem och vila!”

Så vi gick hemåt och mötte upp Christian på vägen. Efter en tur in på Ica gjorde vi hemgjord pizza, åt glass och vilade på soffan resten av kvällen. Idag har jag redigerat foton, pysslat lite och nu är det snart dags för en tidig middag innan vi ska iväg på extrarep med spelmanslaget.

Här går det att titta på alla fotona jag tog på promenaden. Det blev några stycken så alla fick inte plats här.

Snöslask och att göra lista

Publicerat den av Anna-Maria 12 kommentarer

Idag blev en ledig dag som ändå har kört ihop sig lite känns det som. Eller så är det bara mitt dåliga planerande och att jag blir lite överambitiös som gör att det blev mycket. Vi var i alla fall ute på en långpromenad imorse i snöslasket. Fast som tur var hade inte det värsta snöandet börjat då. Mini verkar gilla att snön har kommit tillbaka igen. Hon hoppar och nosar och springer och har även börjat med den lite dåliga vanan att äta snö. Mindre bra tycker jag. Smaskens tycker hon!

Jag försökte få in en stunds vila på förmiddagen men det gjorde att jag nästan blev ännu tröttare och fastnade och kom inte igång igen förrän till lunch. Svårt det där att vila på ett bra sätt. Jag passade på att träna Mini lite i att ligga nära under tiden. Hon är bra på att vara nära men det ska vara på hennes villkor alltid. Så jag tänkte börja träna på att hon ska ligga mer ovanpå mig. Det är bra när jag behöver vila också, att få tyngden från henne på mig för att stirra ner lite.

Efter mitt-på-dagen-kissningen skrev jag ner allt som behöver fixas med inför imorgon. Jag fyller år och har i ett svagt ögonblick fått för mig att jag kan ha födelsedagskalas. Just nu känns det lite som ett önsketänkande och något som kanske var lite väl överambitiöst. Listan blev lång och det känns lite motigt att hinna få allting fixat. Då borde jag inte sitta vid datorn och fippla, men jag behövde en stunds vila i allt också för att orka. Ett försök att stirra ner stirret litegrann, men det lyckas nog inte så bra. Christian säger att han ska hjälpa till när han slutat jobba så det är ju bra. Även om jag är lite fast i mitt ”kan själv”-läge just nu när jag är lite stressad.

Jaja, det blir som det blir imorgon. De får väl använda flyttlådor som bord i värsta fall antar jag. Det viktigaste är ju att träffas och ha trevligt. I alla fall tänkte jag så när jag bjöd in till kalas. Jag har nog bara fått lite trötthetshjärnspöken. För det är för tidigt för pms igen tycker jag.

Visst har jag fin handstil? Pluspoäng till den som lyckas läsa allt…

Vecka 14

Publicerat den av Anna-Maria 16 kommentarer

Måndag och ny vecka igen. Helgen har mest gått åt till att fixa här hemma och försöka ta det lite lugnt efter den ganska fulla veckan som varit. Christian har varit flitig och fått bort en del av flyttlådorna som stått i vardagsrummet och jag tog tag i de sista lådorna jag hade kvar inne på mitt rum. Skönt att ta tag i den där ångestlådan med en massa saker som behövde gås igenom. Så svårt att veta vad man ska göra av sånnadär udda saker bara som blivit liggandes lite för länge. En del fick helt enkelt slängas.

Sen kom mamma och pappa förbi igår eftermiddag med lite fika. Inte så dumt!

Mini hittade den bästa pinnen på morgonpromenaden igår. Stor och lång och rak! Tänk vad bra den var!

Det är ju ändå ny vecka så jag tänkte att det får bli en veckoplanering igen. Men den här veckan är lite motsatsen till förra veckan. Har inte så mycket inbokat vilket känns väldigt skönt. Det är boendestöd på torsdag eftermiddag och sen spelmanslag på kvällen som jag hoppas ta mig iväg på igen. Sen har jag tid hos min sjukgymnast på fredag eftermiddag. Annars är det tomt som det ser ut nu. Eller ja, jag fyller ju år på lördag också. Planen är att försöka ha något enklare födelsedagsfika på eftermiddagen. Jag är taggad på att pröva den nya växtbaserade BigPack-glassen som de gjort om så jag funderar helt enkelt på att ha glasskalas i flyttröran här. Det behöver ju inte vara så avancerat tänker jag, bara kul att få fira lite igen efter att knappt ha firat alls de senaste åren.

Vi avslutade förra veckan med att söndagsslappa i soffan och titta på galan från i lördags. Den var ganska bra faktiskt. Över förväntan tycker jag. Mini hängde i soffan och var slappare än slappast.

Hur ser din vecka ut?

Senaste dagarna i några bilder

Publicerat den av Anna-Maria 18 kommentarer

Jag tänkte att vi kunde titta lite på några saker jag har gjort de senaste dagarna. Lite livsuppdatering helt enkelt.

I onsdags skulle jag egentligen till min sjukgymnast men han ringde och bokade om mitt på dagen så det blev inget av det. Lite synd, jag hade behövt dit, men det får bli på måndag istället. Jag hade bestämt med mamma att försöka hjälpa henne fixa med hennes mail före så det fick bli en promenad både till och från dem istället. Mailen gick inte att lösa trots en timme med Telias support. Den var under all kritik och tydligen existerar inte någon av deras mailadresser enligt dem trots att det är teliaadresser. Mycket märkligt! På promenaden hem var det såhär fint ute!

I torsdags hade jag sista samtalet med närvårdsteamet som jag varit i kontakt med det senaste halvåret. Man får ett halvår med dem och det har varit väldigt bra. Bra att få lära sig mer om en troligtvis framtida diagnos i väntan på utredning. Jag har fått betydligt mer och bättre förståelse för mig själv och varför jag är som jag är. Tänk om det skulle gå att få utredningen lite närmare i tid än om flera år… Mini var slappaste hunden under tiden jag pratade i telefon och låg på rygg och ålade sig.

Igår övade jag några vändor och Mini var med och hjälpte till. Hon kom med nosen och la hela huvudet i knät på mig. Trodde hon skulle larma men hon ville nog mest bara få vara med. 💖 Mysigaste nosen att klappa på när hon kommer sådär. Svårt att fokusera på övningen då.

Vi fick en hög med platta paket i torsdags som står och väntar på att bli uppackade. Sakta men säkert börjar sakerna flytta sig därifrån nu. Golvskydden är på plats, skrivbordsskivan till ett av Christians skrivbord likaså. Hyllorna till hans rum håller han på att montera as we speak och jag assisterar när det behövs. Tv-bänken får nog vänta till imorgon skulle jag tro. Jag får öva på att tygla otåligheten. Passande nog har jag fått blödningar och mensvärk så det kan förklara att jag varit lite hängigare de senaste dagarna. Känner mig lite ruggig och halvhängig idag. Inte tillräckligt för att jag ska erkänna mig besegrad helt och lägga mig men tillräckligt för att jag inte riktigt lyckas få något vettigt och bra gjort. Frustrerande mellanläge.

Jag har i alla fall satt upp de nya gardinerna i vardagsrumsfönstret. Pianot ska egentligen inte stå där och det är fortfarande en massa lådor som står i vägen för köksfönstret men det var kul att få upp det ena paret med gardiner ändå. Känns lite mer ombonat och hemma med gardiner tycker jag!
Många bäckar små. Sakta men säkert kommer vi att få ordning på allt här hemma.

Två sängbord och ännu mer flyttstökande

Publicerat den av Anna-Maria 16 kommentarer

Det blir mycket fokus på flytt och flyttstökande just nu men det är lite vad mina dagar går ut på för tillfället. Jag hoppar jämfota inombords för varje flyttlåda som blir tömd och uppackad. Igår kom pappa och hämtade nästan 40 tomma flyttlådor för att lämna tillbaka till stadsbudet. Så himla skönt att bli av med! Men vi har fortfarande en stor pelare med lådor som står mellan kök och vardagsrum. Det lär nog dröja innan vi får bort allihopa är jag rädd.

I lördags åkte jag och hämtade ett sängbord som jag lyckats luska rätt på via facebook. Christian hade ett sängbord som passade så bra till sänggaveln men det hade utgått på Ikea. Så jag la upp i lite köp och säljgrupper att vi letade efter ett och fick napp, tro det eller ej. Så nu har vi varsitt likadant nattduksbord. Jag tycker det blev väldigt bra. Det stökiga på min sida och den halvbäddade sängen bjuder jag på.

Igår blev en lite konstig dag. Jag var så himla rastlös och otålig samtidigt som jag var väldigt trött så det blev lite Alfons:ande* när Christian var borta och sen var humöret lite svajigt. Men jag invigde tvättmaskinen och fick lite tvättat och plockade upp några flyttlådor. Nu börjar det bli sånnadär svåra lådor som är kvar. Med sånt som jag inte vet var jag ska göra av grejerna. Vi har också kommit oss för med att lägga upp två byråer till försäljning för att bli av med dem. Den vita verkar gå hur lätt som helst att sälja, förhoppningsvis kommer det en och hämtar den i eftermiddag. Den svartbruna verkar det gå lite sämre med, men jag hoppas att någon ska vilja ha den också så vi blir av med den.

Nu har jag varit ute på morgonpromenad med Mini och ätit frukost. Sitter med kaffet och puffar** nu innan jag har boendestöd kl 10.30. Trots att jag är så morgontrött tycker jag det är skönt när jag lyckas komma upp och igång tidigt. Annars känns det som att halva dagen har försvunnit. Blir bra med boendestöd också och kunna få undan en del saker som har blivit liggandes i form av brev, räkningar och andra admingrejer. Sånnadär småsaker som jag har så svårt att få gjorda.

*Alfons:ande = Från Alfons Åberg. När ”jag ska bara” fixa några saker till, och så blir det oftast för många saker och lite rörigt och stökigt allting.
** Puffar = andningsgymnastik för att hålla luftvägarna i bra skick. Andas in hypertont koksalt i nebulisator och motståndsandas i en pipa för att få bort slem i luftvägarna.

Soffsällskap och tröttrastlöshet

Publicerat den av Anna-Maria 14 kommentarer

Orken är inte riktigt på topp just nu. Tröttheten börjar komma ikapp mig lite tror jag efter allt stök de sista veckorna. Det är väl inte så konstigt samtidigt som jag har så svårt för att acceptera det och vila lite mer ordentligt. Känner hela tiden att det är saker jag borde göra. Borde. Det där hopplösa lilla ordet som alltid stökar så med mig. Att jag borde göra saker. Inte att jag vill eller måste utan att jag borde.

Mini håller mig sällskap i soffan. Hon verkar också lite trött av allt stök som varit den sista tiden.
Vi träffade på en kompis ute på promenaden igår när vi utforskade nya promenadvägar. Katten var ganska tystlåten av sig.
Mini har fullt fokus när hon jobbar. Stenkoll på matte.

Igår var det dags för frånträdesmötet för att sälja min gamla lägenhet. Det kändes konstigare än väntat att lämna ifrån mig alla nycklar och skriva på papperna. Hon var så himla pepp och förväntansfull och verkar så nöjd. Det är såklart jättekul att sälja till någon som är så taggad men det gör min separationsångest lite värre. Att få höra hur bra och fint det är där och prata om hur bra det har varit där. Men var sak har sin tid och det var en alldeles för liten lägenhet för oss att bo två personer plus hund i.

Nu hänger vi i soffan och har ätit frukost och druckit kaffe. Mini ligger ihoprullad nära mig med bollgrisen och vilar efter morgonpromenaden. Idag hittade vi en annan park en bit bort att kunna springa lite i. Så det finns hopp om att hitta bra promenadvägar här också även om det blir mer trottoarer och stadsgångvägar nu. Jag laddar för att ta tag i att fixa några saker som hängt över mig ett tag. Säga upp försäkring och kolla elavtalet för gamla lägenheten och lite sånt. Sånt där som jag har så svårt att få tummen ur att fixa med.

Christian och jag har bytt rum med varann och jag tror att det kommer bli mycket bättre för oss båda. Jag klurar lite på hur jag vill ha det inne hos mig för att få det så bra som möjligt. Ska skaffa ett större och bättre vitt skrivbord. Men jag funderar på om Kallaxhyllorna ska få stå nere i hörnet istället i vinkel och ha skrivbordet inne till vänster direkt istället. Det kanske blir bättre. Vi ska nog provmöblera och se hur det blir sen. Annars är planen att försöka packa upp och fixa en del idag. Rastlösheten och otåligheten vill få allt fixat och klart, helst nyss. Men det är ju egentligen ingen brådska med allt. Det är en dag imorgon också som Christian så ofta säger till mig.

Slokhunden och Tage

Publicerat den av Anna-Maria 26 kommentarer

Nu har vi bott här i nästan en vecka. Antalet flyttlådor börjar långsamt att minska lite. Vi utforskar våra nya kvarter på promenaderna och Mini verkar ha fullt upp med att sniffa på allt för att se var hon har hamnat någonstans. Jag saknar lite vår vanliga morgonpromenad där hon kunde springa fritt mer. Hittills har vi mest fått gå på gator här runtomkring. Men vi har hittat en park nära där det går att springa lite. Imorse hälsade vi på en pappa med son där som fick hälsa lite på Mini.

Mini provsatt en trästock på promenaden.

Tröttheten börjar nog komma ikapp mig lite nu men jag måste säga att jag har klarat av de sista veckorna över förväntan ändå. Idag har jag en dag då jag får hjärtklappning för ingenting. Bokstavligt talat ingenting, bara av att sitta still i soffan. Typisk trötthetsreaktion för mig. Men rastlösheten och otåligheten vill fixa och stöka med saker för att komma i ordning.

Nu är det på riktigt, nu bor vi tillsammans även på dörren!

Igår fick vi äntligen upp våra namn på dörren och brevlådan. Det gör att allt känns lite mer på riktigt. Att vi faktiskt bor tillsammans nu. Det känns fint och bra. Sambos. Vi fick även låsen bytta eftersom förra ägaren hade tappat bort en nyckel så nu är det avklarat. Skönt!

Slokigaste hunden som duschar med dinosaurien Tage.

Mini har haft mer problem åt rumpan igen. Hon har problem med analsäckarna så det luktar äckelpäckel när det läcker. Så när det inte räckte med att babyvippa henne igår åkte hon på en dusch. Hon tog med sig dinosaurien Tage in i duschen som moraliskt stöd och satt där och såg svår ut. Det är inte någon höjdare att duscha hälsar hon. Men att bli torkad efteråt är ganska mysigt. Jag la upp bilden på twitter och oj vad den har blivit poppis där! 146 personer som gillat inlägget hittills och fler blir det hela tiden. Kul att Mini och Tage kan roa någon lite i dessa tider.

Ibland går hon sönder lite i soffan.

Jag hade sällskap av Mini i soffan på förmiddagen och hon gick sönder lite. Hon låg och åmade och vred sig och bollade med en tennisboll. Hon får sånna fnattryck ibland, den knasiga hunden. Annars blev det en lugn förmiddag här efter en dusch, morgonpromenad och frukost. Det behövdes nog tror jag.

Har flyttstökat lite före lunch men det går långsamt idag känner jag. Borde kanske ge mig och ta en mer ordentlig vilodag men det är svårt när det finns så mycket att fixa med. När Christian har slutat jobba för dagen ska vi försöka få ner en hel hög med saker i förrådet och sen flytta hans skrivbord till det andra rummet. Vi har kommit fram till att det nog blir bäst att vi byter rum men det är lite pyssel när det står så mycket flyttlådor överallt fortfarande. Framförallt i rummet som han ska flytta till. Kruxet är att vi behöver ha bestämt vem som ska ha vilket rum för att kunna packa upp många av lådorna som är kvar.
Det är helt klart lite pyssel att flytta!

En missnöjd Mini

Publicerat den av Anna-Maria 6 kommentarer

Mini är lite missnöjd med livet just nu tror jag. Det är för mycket flyttstök vart vi än är och ingenting är riktigt som det ska vara. Dessutom är matte lite överansträngd och ligger halvt utslagen med mensvärk så det blir inte så mycket roligheter att distrahera oss med heller. Jag som inte ens brukar ha mens har lyckats pricka in rätt tajming mitt i flytten.

Helgen har mest ägnats åt att försöka vila och ta det lugnt för min del medan Christian har flyttpackat och stökat. Det blev en kortare promenad både igår och idag så Mini fick springa av sig lite men jag orkade inte gå alltför långt. Det börjar kännas att det är lite mer vår ute nu. Verkligen skönt och välbehövt. Hoppas att all is försvinner snart också så det går lite lättare att vara ute och promenera. Jag är så trött på all halka överallt.

Nu ska jag fortsätta att klappa på lilla fröken missnöjd som ligger bredvid mig i soffan och dricka te. Ladda upp inför veckan som kommer. Det kommer bli en spännande och intensiv vecka!