Snöslask och att göra lista

Idag blev en ledig dag som ändå har kört ihop sig lite känns det som. Eller så är det bara mitt dåliga planerande och att jag blir lite överambitiös som gör att det blev mycket. Vi var i alla fall ute på en långpromenad imorse i snöslasket. Fast som tur var hade inte det värsta snöandet börjat då. Mini verkar gilla att snön har kommit tillbaka igen. Hon hoppar och nosar och springer och har även börjat med den lite dåliga vanan att äta snö. Mindre bra tycker jag. Smaskens tycker hon!

Jag försökte få in en stunds vila på förmiddagen men det gjorde att jag nästan blev ännu tröttare och fastnade och kom inte igång igen förrän till lunch. Svårt det där att vila på ett bra sätt. Jag passade på att träna Mini lite i att ligga nära under tiden. Hon är bra på att vara nära men det ska vara på hennes villkor alltid. Så jag tänkte börja träna på att hon ska ligga mer ovanpå mig. Det är bra när jag behöver vila också, att få tyngden från henne på mig för att stirra ner lite.

Efter mitt-på-dagen-kissningen skrev jag ner allt som behöver fixas med inför imorgon. Jag fyller år och har i ett svagt ögonblick fått för mig att jag kan ha födelsedagskalas. Just nu känns det lite som ett önsketänkande och något som kanske var lite väl överambitiöst. Listan blev lång och det känns lite motigt att hinna få allting fixat. Då borde jag inte sitta vid datorn och fippla, men jag behövde en stunds vila i allt också för att orka. Ett försök att stirra ner stirret litegrann, men det lyckas nog inte så bra. Christian säger att han ska hjälpa till när han slutat jobba så det är ju bra. Även om jag är lite fast i mitt ”kan själv”-läge just nu när jag är lite stressad.

Jaja, det blir som det blir imorgon. De får väl använda flyttlådor som bord i värsta fall antar jag. Det viktigaste är ju att träffas och ha trevligt. I alla fall tänkte jag så när jag bjöd in till kalas. Jag har nog bara fått lite trötthetshjärnspöken. För det är för tidigt för pms igen tycker jag.

Visst har jag fin handstil? Pluspoäng till den som lyckas läsa allt…

Historien om den övergivna bilen

Redan förra året när jag var till min lägenhet i januari för att kolla några saker inför att jag skulle flytta tillbaka igen stod den där. En grå liten bil precis utanför min port. När jag faktiskt flyttade tillbaka igen i mars stod den fortfarande där. Alldeles fastfrusen i marken. Redan då började jag fundera över hur länge den stått där och hur den mår. Däcken var verkligen helt fastfrusna i isen och däcken såg ganska platta ut.

När jag bott här igen ett tag så började p-böterna dyka upp på bilen. Först en, sedan en till och ytterligare en. Men inget hände. Efter en vårstorm försvann lapparna.
Sen dök det upp en p-bot igen ganska snabbt följt av två till. De verkar komma tre åt gången. Efter det blev det valborg och valborg i Uppsala innebär fulla människor precis överallt. Då försvann såklart den omgången med lappar också.

Det blev lite av en morgon- och kvällsrutin för mig, att titta till bilen när jag är i köket. Den stod alltid kvar lika ensam och övergiven. Men en kväll i mitten av sommaren kom jag av mig totalt när jag höll på att gå och lägga mig. Strax efter tiotiden på kvällen så lyste lamporna på bilen och det satt ett yngre par i. De såg ut att inte riktigt komma så bra överens med tanke på kroppsspråket och gesterna. Bilen verkade inte heller vara på så bra humör. Den rullade någon decimeter framåt och bakåt när de försökte köra den men inte mer än så.
Rätta mig om jag har fel, men jag tror att däcken ska röra på sig när man vrider på ratten. Visst?
Efter minst 40 minuters försök att få iväg bilen och vad jag gissar på var en hel del googlande på mobilen så gav de upp och gick in i huset mittemot.

Övergiven bil - Amoll.net

Då tänkte jag att de säkert skulle ta dit någon bärgare eller på ett eller annat sätt försöka lösa problemet med bilen. Om inte annat betala avgiften för att få stå parkerad där på gatan för att slippa fler böter. Jag tänkte att de kanske varit på långresa under våren och nu kommit hem. Men icke! Bilen har fortsatt att vara lika övergiven och det fortsätter att dyka upp böteslappar med jämna mellanrum. Nu sist vid nyår satt det tre lappar på den igen.

Efter det har det börjat snöa. Och snöa mer. Och snöa ytterligare lite till. Så numera ser man knappt ens att det är en bil därunder. Bara en stor snöhög. Otroligt märkligt tycker jag, att någon bara låter denna bil stå där och samla böter. De borde väl till slut få en massa anmärkningar hos kronofogden för obetalda böter?

Jag funderar lite över hur länge bilen kommer att stå där, ensam och övergiven, innan den försvinner. Ganska konstigt att den fått stå där så länge utan att bli bortbärgad ändå.

Översnöad, övergiven bil - Amoll.net

En luciadag med många fioler

Imorse fick jag en halvtimmes sovmorgon för den första stråkklassgruppen skulle på luciafirande när de skulle haft lektion med oss. Skönt att få sova en halvtimme längre, det gör mycket på morgonen! När jag kom till jobbet tjyvkikade jag några minuter på luciafirandet innan det var dags att börja förbereda inför lektionerna. Mysigt att i alla fall ha fått se lite av ett luciatåg på riktigt och inte bara på tv. Sen var det dags att packa upp och stämma en massa små fioler. Närmare bestämt tretton stycken och de är inte helt glada såhär års nu när det blivit kallt ute. Sen rullar morgonen och förmiddagen på fram till strax efter klockan ett med att hålla ordning på en massa 7-åringar med varsin fiol. Det tar på hjärncellerna med allt ljud, att hålla rätt på 10-13 barn med fioler och försöka få alla att göra samma sak samtidigt utan alltför mycket kaos. Med varierande resultat från gång till gång och grupp till grupp. Både igår och idag har jag haft dagar då huvudet inte riktigt varit på min sida. Lite typiska kortisonsvaj-dagar, när binjurebarsvikten inte riktigt är på rätt humör. Inte sådär att jag varit jättedålig men jag får lite allmänt dålig verklighetsuppfattning, tiden rinner liksom ifrån mig utan att jag får något vettigt gjort och jag glömmer saker. I kombination med allmän trötthet, lite huvudvärk och seg i kroppen. Hjärncellerna pratar helt enkelt inte riktigt med varann som det borde vilket leder till lite lustigheter ibland. Jag har lärt mig att mest skratta åt det nu, det går inte att gräva ner sig för mycket i det.
Livet med Addison helt enkelt.

Det väger i alla fall upp lite att det har snöat de sista dagarna! Det gör att det blir lite mer julkänsla och så skönt att det är ljusare ute. Tänk om det kunde få ligga kvar över julen…! Var mysigt det vore! Men det är sådär på vippen att det regnar istället och det blir slask och sen fryser det på och töar lite och fryser på. Så det är knaggel och allmänt dåligt väglag. Hoppas att det kan få bli snö som ligger kvar lite längre för en gångs skull, det var så himla länge sen nu! Efter jobbet blev det luciafika och glögg med föräldrarna för att kompensera att jag inte fick min traditionsenliga luciafrukost till lucia på tv. Fira lite lucia måste man ju göra ändå!  Sen blev det en stund tillsammans med fiolen som har fått glitter dagen till ära. Förutom att spela lite skalor och annat nyttigt blev det mest julmusik. Dels för att öva inför spelningen på måndag men framförallt för att jag tycker det är så himla mysigt att spela julmusik. Som musiker känns det som att man inte riktigt får tycka om julmusik vilket känns så tråkigt. Det finns ju så himla mycket fin och rolig musik att både spela och lyssna på såhär års. Sen har det blivit en lugn kväll med god mat och titta på luciafirandet på tv. En del av det tyckte jag var bra men en del var tyvärr ganska platt och lika måste jag säga. Framförallt tyckte jag att barnen var så himla söta! Efter det blev det Jill’s veranda, så himla smidigt med inspelningsbar tv-box så det går att kolla på program lite när man vill. Det är väldigt mysiga, och ibland jobbiga, program som ger en annan bild både av musik, musiker och samhällsfrågor.
En lugn kväll helt enkelt, verkligen välbehövt en dag som denna. Men det har ändå varit en väldigt fin dag.

Amoll – Anna-Maria Lundström