De dubbla känslorna med att flytta

Jag är mitt uppe i en flytt. Verkligen mitt uppe i. Allt jag äger är nerpackat på ett eller annat sätt, jag sover på olika ställen nästan varje natt och jag bara räknar dagarna innan vi får tillträde till vårt nya boende. För nu är det helt plötsligt inte bara jag längre utan vi. Och då menar jag inte vi som jag och Mini utan vi som jag och Christian. Jag ska bli ett vi för första gången. Det känns både spännande, fantastiskt och läskigt på samma gång.

Tänk vad dubbelt allt känns när man är mitt uppe i en flytt. Jag längtar verkligen efter att få komma till vår nya lägenhet och att på riktigt få börja vårt liv tillsammans. Att inte längre behöva välja om vi ska ses hos honom eller hos mig utan att vi på riktigt kan ha en vardag tillsammans. Men samtidigt så känns det väldigt tråkigt och vemodigt att lämna mitt lilla radhus som jag har trivts så bra i. Mitt lilla radhus som har varit min trygga plats under de senaste två åren och som fått vara med om några ganska stora livsförändringar. Det var där jag fick Mini och började började vända livet åt rätt håll. Det var där jag börjat lite lätt med arbetsträning och det var där jag träffade Christian.

Men nu är det dags för nya äventyr. Det är dags att slå ihop våra liv och bygga något nytt tillsammans. Det ska bli fint. Fint att ha hittat någon att dela livet med och fint att ha någon att känna trygghet tillsammans med. En person som förstår mig, ibland bättre än jag förstår mig själv, och som har blivit min stabila punkt i livet. Han som ger mig lugn. Han och Mini. Tillsammans tror jag att vi tre kommer få det bra där på det nya stället. På vårt nya ställe. Tillsammans.

4 svar på ”De dubbla känslorna med att flytta

    1. Ja, det är verkligen påfrestande att bo på två ställen samtidigt och hela tiden flänga fram och tillbaka. Det blir fint att kunna ha en vardag tillsammans mer på riktigt. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.