Stadsutflykt och dopkalas

Igår tog vi bussen ner på stan på eftermiddagen när Christian hade slutat jobba för dagen. Jag hade slumrat lite på soffan (och först vid köksbordet efter frukosten) så jag var lite mosig men vi tog bussen ner på stan ändå. Vi hade några saker att fixa med inför helgen när vi var bjudna på dop. Då behövde det införskaffas både doppresent och en skjorta till Christian.

Mini skötte sig bra som alltid. Här låg hon under mina ben vid busshållplatsen i väntan på att åka hem. Vi behöver träna lite mer på ”under”-kommandot, det var verkligen superlänge sen vi gjorde det. Men hon kom ihåg det ganska bra ändå tycker jag, även om rumpan stack ut lite.

Den här sötnosen fick följa med oss hem och skulle få bli Valters nya kompis. Jag provkramade på honom i affären och han fick godkänt. Alla barn behöver en ordentlig nalle! Så är det bara!

Vi köpte en liten röd bil till storebror Alfred också. Jag tänkte att det kunde vara bra när lillebror kommer få massor av presenter. Den blev en hit! Det var nog kul för honom att få sig ett litet paket också.

Idag var det dags för dop och strax före lunchtid åkte vi iväg till kyrkan. Mini följde såklart med och låg lugnt vid mina fötter under hela dopet. Hon slog sig till ro ordentligt mellan mig och Christian och reste sig inte förrän alltihopa var slut, trots att vi ställde oss upp i mitten under ceremonin.

Om jag inte minns fel sa prästen (som även är morfar till dopbarnet) att det var 50 vuxna, 10 barn och en hund där. Ganska överväldigande efter dessa år av pandemiisolering.

Efteråt var det dopkaffe i församlingshemmet och det bjöds på mackor och fika. Och en massa gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Det här var många gemensamma vänner till mig och Christian från när vi pluggade på universitetet här i Uppsala. När jag fortfarande skulle bli datavetare, innan jag flyttade från stan och fick för mig att bli musiker. Lite roligt att träffa dem igen nu men tillsammans med Christian. Så det kan gå va? Nu är det betydligt fler par och framförallt betydligt fler barn med. Det har hunnit hända en del under mina år borta plus pandemin.

Det är skönt att det fungerar så bra att vara ute på saker nu. Både med Mini men även med hur det fungerar för mig. Det är nog en kombination av att jag har både Christian och Mini med mig som stöd. Det gör att jag kan hålla nere stirret lite mer och då räcker orken längre. Jag känner mig lugnare och tryggare när jag har dem vid min sida. Det känns fint.

Men så ovan man är vid sociala situationer nu! Jag vet knappt hur man ska hälsa på folk längre. Kramas man? Tar man i hand? Vinkar man lite obekvämt? Hoppas verkligen att det inte ska dröja 2.5 år igen tills det går att ses nästa gång. Förhoppningsvis blir det redan till Valborg med några. Det vore inte så dumt!

18 svar på ”Stadsutflykt och dopkalas

  1. Åh vad mysigt med dop! Och ja, visst är det konstig känsla nu efter pandemin om hur man beter sig i sociala sammanhang, man vet inte alls hur folk reagerar om man blir lite för närgången eller om man ska kramas! Vad fint att du känner dig så trygg och att orken räcker längre med dem vid din sida 🙂

    1. Det var ett väldigt mysigt och fint dop. Väldigt trevligt!
      Himla märkligt, och det verkar ju vara något många känner nu, att man inte vet riktigt hur man ska bete sig.
      Ja, himla fint att ha dem båda!

  2. Har precis hittat din blogg. Vilken fin och duktig hund du har! Perfekt doppresent också. Känner igen mig angående dina tankar om hur man är med folk. Jag har ju varit väldigt isolerad och är fortfarande, det är nästan så jag inte vill träffa någon längre, för det är enklast.

    1. Kul att du hittat hit! Hoppas du kommer tillbaka! 😊
      Ja, jag känner nästan lite likadant. Lättast att inte träffa folk. 😬 Jag som alltid varit så social och framåt förut.

  3. Så mysigt med dop! Och fint av dig att ge även storebror något. Jag kan hålla med om att pandemin har orsakat lite sociala svårigheter till skillnad från tidigare. Jag har en vän jag aldrig egentligen kramat, trots att jag gillar henne enormt mycket. Vi träffades under pandemin, när våra barn var små. Märkligt ändå, då jag annars är en riktig kramare haha..

    1. Jag tyckte att storebror också kunde få lite uppmärksamhet. Han är trots allt väldigt liten fortfarande och förstår nog inte riktigt att det var lillebrors dag.
      Ja, det är lite märkligt det där med kramandet. Men på ett sätt ganska skönt att vara lite mer restriktiv med vilka man kramar på numera.

  4. Så fint och mysigt med dop och vilka fina presenter. Vi var på dop i slutet av november och det kändes ovant att vara så pass många som vi var men det gick. Jag kramar enbart den närmaste familjen numera. Så duktig Mini är.

  5. Fint att det fungerar helt ok nu i sociala sammanhang av lagom mängd och storlek. Och säkert gör det mycket att både Mini och Christian är med.
    Trevligt att träffa många vänner som du inte sett på dopet. Tycker du hittade så fina presenter.
    En lyckad dag blev det.

    1. Ja, det är otroligt skönt och roligt att det ändå börjar gå såpass bra att vara iväg på saker. För bara några år sedan klarade jag knappt av någonting alls. Det verkade bli bra presenter, de verkade nöjda. 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.