I fredags hade vi ingen inspiration till middag och orkade inte gå och handla och hitta på något. Efter lite rotande i skåpen blev det amerikanska pannkakor med lönnsirap till middag. Inte så dumt ändå!
I lördags tog vi den röda pinnen med oss och stapplade ut i parken här en liten bit bort. Trots att jag i fredags efter mycket om och men hörde ifrån sjukgymnasten och fick direktiven att belasta foten så lite som möjligt då det är en liten fraktur/stressfraktur som börjat läka så behövde jag få komma ut en sväng. Så Christian och Mini släpade mig till parken där vi satte oss på en kulle och kastade pinne. Mini hälsar att det är otroligt kul att kasta pinne. Så kul att det blir lite överstissigt och man får ligga och öva på att varva ner istället.
När vi kom hem blev det fika för oss alla. Mini vaktade noggrant fatet där moroten låg. Skickade bild till en kompis som får Mini-foton lite då och då.
Även denna fick han. När vi hängde i soffan framför Let’s Dance-finalen och Mini mest var en svart hög med tassar.
Igår ringde de när vi satt och åt en sen frukost från företaget som ska glasa in vår ena balkong och undrade om de kunde komma idag och montera. Oj oj, snabba ryck, men det gick bra sa vi! Så det blev till att plocka i ordning och tömma ena balkongen efter frukost. Utemöblerna som stått där var så smutsiga att de fick åka in i duschen och bli skrubbade. Så nu står bordet på högkant i duschen i väntan på att få flytta tillbaka ut igen. Christian plockade bort hela trägolvet på balkongen också. Det har vi kvar att skura av innan det kan läggas tillbaka sen. Så opepp på det!
När vi hade fixat i ordning balkongen och slumrat lite på soffan efter lunch gav vi oss iväg till mina föräldrar. Pappa hämtade mig så jag skulle slippa gå med foten och Mini och Christian promenerade dit för att rasta hunden lite mer ordentligt. Det bjöds på en skvätt vin och massa god mat. Inte så dumt! Vi tog morsdagsmiddag en vecka tidigt eftersom vi ska på ettårskalas nästa söndag.
Idag var vi uppe tidigt för att släppa in nissen som ska montera balkonginglasningen. Han kompenserar det arga borrandet med att gå runt och humma för sig själv och se så glad och nöjd ut. Jag brukar tycka det är lite stressande att ha hantverkare och sånt springa hemma hos mig men den här blir jag mest lugn av trots att det väsnas så väggarna skakar när han borrar. Så vi hänger mest i sovrummet idag, jag och Mini. Det blev inte så mycket sömn inatt så jag slumrade en stund före lunch trots allt oväsen.
Nu har jag strax videomöte med min rehabkoordinator på vårdcentralen. Känner mig lite opepp inför det med tanke på dagsformen men det blir säkert bra ändå. Tror inte att vi har så mycket nytt att säga egentligen eftersom vi inte hört nåt mer från försäkringskassan vad jag vet om mötet med arbetsförmedlingen men det är ju alltid bra med en avstämning. Hoppas att det kan bli något med arbetsträning snart. Jag börjar klättra mer och mer på väggarna och behöver få komma igång och göra något mer ordentligt känner jag. Även om det får vara i väldigt små doser till att börja med.