Tågutflykt, ettårskalas och sjukgymnastbesök

Jag har plockat fram violan igen efter lite för många års uppehåll och börjat försöka öva lite. Börjar ganska grundläggande med lite skalor, en etyd och en enkel konsert som jag spelade för många år sedan. Det känns väldigt dubbelt fortfarande. På ett sätt är det kul att komma igång lite igen samtidigt som det är så otroligt mycket ångest och negativa tankar kopplade just till violan. Men det går väl inte att komma över det jobbiga utan att faktiskt utsätta sig för det tänker jag, så det gäller nog att bita ihop och försöka fortsätta ändå även om det känns tufft.

I söndags blev det premiärtur med tåg för Mini. Det var inga problem alls, hon kröp in under bordet och la sig som om hon inte gjort något annat förut. Trots några andra hundar i vagnen låg hon lugnt hela resan.

Vi hade köpt med oss lunch att äta på tåget. Inte så dumt!

Målet med resan var ettårskalas utanför Gävle hos gemensamma vänner. Inte så dumt! Det var en hel del gamla vänner där som var kul att träffa igen. God mat fick vi också. Det var smörgåstårtor och en massa fika. Jag fick en helt egen tallrik med blandat plock som var riktigt gott. Kul att få komma bort på kalas!

Hemresan gick lite knaggligare. När vi åkt en bit med tåget ropade de ut att vi inte skulle komma hela vägen till Uppsala pga polisinsats på stationen. Så vi skulle stanna i Storvreta och blev hänvisade till att ta stadsbussen resten av vägen. Men att stationen i Uppsala var helt avstängd för tillfället. När pappa hörde om det erbjöd han sig att komma och hämta oss i Storvreta så vi slapp krånglet med stadsbussarna och tur var väl det. När vi åkte förbi busshållplatsen var bussen som stod där redan överfull och kön utanför var längre än hela bussen. Så det skulle nog tagit några timmar innan vi hade tagit oss hem den vägen.
Väl hemma kraschade vi på soffan. Både jag och Mini var väldigt trötta efter dagens utflykt. Men jag var nöjd ändå över hur bra jag hade orkat med allt trots mensvärk. Skönt att ha lite mer ork till att göra saker numera. Mini blir trött av att vara ute bland så mycket folk och framförallt en massa barn som vill leka. De är lite väl opålitliga för hennes smak så vi fick pausa lite en stund i mitten och gå ut och sniffa och springa på gräsmattan istället.

I måndags eftermiddag var det dags igen för besök hos min sjukgymnast på smärtrehab. Mini var såklart med och höll ställningarna och vaktade matte ordentligt efter bussresan dit. Det tar lite på krafterna fortfarande att åka buss även om det går bättre och bättre. Besöket hos honom blev bra som alltid. Han fungerar nog mer som terapeut för mig än som sjukgymnast men han är en så himla vettig och bra människa. Får bra stöd och tips om allt möjligt från honom, både när det gäller kroppen men även livet i allmänhet. Han är helt enkelt rätt person på rätt ställe!

Det blev ett ovanligt långt besök hos honom så klockan var mycket när vi väntade på bussen hem igen. Passade på att skicka bild till en kompis som bor där ute, att vi var i deras kvarter och hängde.

På vägen hem fick jag snouten i knät. Då tyckte nog Mini att det var hög tid att komma hem igen och vila för matte. Och mer än hög tid för middag för henne. Christian var ute på äventyr så vi hade en kväll själva. Mini har börjat bli så gnällig så fort Christian är borta. Ynkar och går och lägger sig på mattan i hallen och väntar på att han ska komma hem igen. Hon är som mest nöjd när vi båda två är hemma och sitter i soffan och inte gör någonting annat. Vi ska bara vara där.

Annars har veckan bjudit på en tur till veterinären igen för att kolla rumpan som krånglat några gånger. Men den här gången såg allt fint ut så det var skönt att det inte blivit krångel redan igen. Jag har varit så orimligt trött så det har blivit mycket vila och tupplurar för att orka med dagarna. Tror att kroppen börjar komma ikapp mig lite av allt stapplande på kryckor. Det tar på krafterna och sliter en hel del på armar och axlar. Har promenerat både till veterinären och till vårdcentralen den här veckan så det har nog gjort sitt till. Tror kanske kroppen helt enkelt är i stort behov av vila just nu för att komma lite mer på banan igen. Svårt att veta alltid när man ska vila och när man behöver bita ihop och ta tag i saker istället.

Balkongstök och Minisällskap

Nu är det måndag men jag tänkte att vi kan kika lite på bilder från förra veckan.

Mini höll mig sällskap vid frukostbordet en dag. Eller, det gör hon ju nästan alla dagar. Gillar hennes slapparstil.

I tisdags kom de och gjorde färdigt det sista med inglasningen av vår ena balkong. Såhär tjusigt blev det när det blev klart! Skönt att ha det färdigt nu!

I tisdags hade jag återbesökstid hos sjukgymnasten på vårdcentralen för att följa upp hur det går med foten och knät. Mini var såklart med och övervakade så allting gick rätt till, att matte skötte sig och inte flängde på för mycket.

När vi kom hem parkerade vi oss på soffan och vilade. Vi var uppe tidigt för att släppa in balkongkillen och sen promenaden bort till vårdcentralen, så jag var lite trött när vi kom hem igen. Knät går åt rätt håll och där har jag fått nya övningar för att bygga lite styrka och stabilitet. Men jag är så himla dålig på att komma ihåg att göra dem. Foten däremot är det fortsatt vila som gäller. Han sa att det är 4-6 veckors vila, lite beroende på hur ont det gör, för att en stressfraktur ska få läka ordentligt. Jag som hade hoppats på att kunna få börja gå lite mer på den när det inte gör så ont längre. Det tar emot att inte kunna gå ut ordentligt och rasta Mini själv och så. Tur att jag har Christian som hjälper till!

Jag försöker komma igång lite mer med övning och så. Igen. Det är en långsam och lite motig process men sakta men säkert är bra antar jag… Mini parkerade sig under mitt skrivbord och övervakade det hela. Jag har börjat försöka öva lite viola igen också. Det var nog minst 2.5 år sedan jag gjorde det sist. Jag har fortfarande väldigt dubbla känslor kring violan efter att ha haft så mycket krångel under åren som jag pluggade och sen för att lyckas få ut min examen. Det har satt sina spår i form av ångest när jag ska spela och att jag undviker att göra det. Väldigt trist men något jag skulle vilja försöka komma över.

När det blev en extra-lördag mitt i veckan passade vi på att fixa i ordning på balkongen när Christian var ledig så det blev färdigt. Vi behövde skura av golvplattorna och såga till så de passade de nya måtten på balkongen. Och sen fixa i ordning med möblerna. Det blev riktigt bra när det blev färdigt tycker jag! Där ute kommer vi nog få många fina stunder! Skönt att kunna sitta ute även vid lite halvdant väder.

Fiolpyssel inför hösten

Elfiol Yamaha SV-255Piffande hos fioldoktorn

Såhär inför hösten är det dags att ta tag i en del fiolfixande. I tisdags packade jag ihop alla mina fioler och åkte till min fioldoktor. Även fioler behöver sig en vända till doktorn emellanåt för att se till att allting står rätt till.

Framförallt fiolen har känts trött och instängd, ja lite förkyld och täppt, sedan i våras. Det började ordentligt när vädret ballade ur och det blev sådär supervarmt med väldigt pendlande luftfuktighet. Verkligen mardrömsvädret för fioler! Så jag hoppas att det inte är något allvarligt fel på den utan bara att han behöver justeras litegrann. Jag är lite rädd att det kan vara någon limning som släppt eller i värsta fall någon spricka. Men jag hoppas att det bara är lite justering av ljudpinnen som behövs.

Violan vill jag mest få en allmän översyn på, framförallt efter den extrema temperaturen och svettigheten där vi spelade Jesus Christ. Min ”nya” kolfiberstråke från i vintras ska få sig nytt tagel också. Oftast är det inget höjdartagel som sitter på nya stråkar och nu när jag spelat på den ett halvår är det verkligen dags för nytt!

Elfiolspyssel

Till och med elfiolen fick följa med den här gången till fioldoktorns stora förvåning. Haha! Han var tydlig med att han inte håller på med elfioler eller kan sånt. Nej, jag vet, sa jag och fnissade lite inombords och tänkte ”inte än”. Nu var det bara för att få hjälp och ett par reservdelar till en hakkopp som jag ville testa att sätta dit. Inget mer avancerat än så. Det är så knöligt att det inte går att byta hakkoppen på den när man som jag har rejäla problem med nacken och det ergonomiska när det kommer till spelet. Nödlösningen har blivit att sätta dit en annan hakkopp oppepå den befintliga men det funkar bara sådär.
(Men förhoppningsvis är en annan mer permanent och bra lösning otroligt nära nu! Jag väntar två spännande paket på posten nu i dagarna! Förväntningen och peppen på det alltså…!!!) 

När jag kom hem passade jag också på att byta strängar på elfiolen. Jag måste kompensera när det gör ont i fiolmammahjärtat att lämna de båda akustiska fiolerna och favoritstråken hos doktorn!
Ny sorts strängar den här gången så det ska bli kul att testa! Fortfarande syntetsträngar och de ska vara liknande de jag prövat tidigare. Men jag har en omgång stålsträngar också som det ska bli väldigt intressant att testa!

Direkt när jag satte på dem var jag lite skeptisk men nu när de fått sitta ett par dagar och blivit lite mer spelade på så börjar de låta bättre tycker jag. Det tar alltid lite tid att spela in nya strängar så det går inte att säga på direkten om det blir bra eller inte.

Annars går jag bara och väntar på att han ska ringa och säga att fiolerna och stråken är färdiga så jag kan få hämta hem dem igen. Mina bebisar! <3

Sensicore Perlon strängar

Den riktiga 30-årsdagen

Det var ju inte i lördags jag fyllde år även om jag hade pizzakalaset då. I måndags var min riktiga födelsedag och den måste vi ju passa på att kika lite på också tycker jag. Även om det är genom mobilen och instastories.

Jag började med födelsedagsfrukost! Det måste man ju även om man bor själv! Kaffe, omelett och två smörgåsar med vegopastej och saltgurka. (Saltgurka är för övrigt min senaste craving, äter det till allt känns det som!)

Även om det var en tom dag i kalendern så fanns det en massa jobb att fixa med. Så är livet som fiollärare, musiker och egen företagare. Framåt lunchtid hade jag planerat veckans lektioner och fixat med lite annat som behövde fixas med. Så skönt att ha fått in vanan att planera hela veckans undervisning i tid och slippa sitta med det i panik strax innan lektionerna.

Efter lunch blev det ett teknikpass. Skalor behöver spelas oavsett födelsedag eller inte! Kanske snarare blir viktigare med åren! Haha!

Jag lyxade till det med kärleksmums (gluten- och mjölkfri som jag hittade i frysdisken på Ica! Så god!) som jag piffade till med rester av tårtingredienser. Dessutom fuskade jag med en andra kopp kaffe. Jag blir nog aldrig vuxen på riktigt, även om jag tror att det nog har slutat att överraska folk vid det här lagen.

Efter lite mer övning var det dags att hoppa i andra kläder för då kom mamma och pappa för att fira mig.

Jag bjöd på bubbel och de kom med paket. Bra fördelning måste jag säga!

Efter att ha druckit upp bubblet och öppnat paketen var det dags att åka neråt stan i spöregnet. För Uppsala bjöd verkligen inte på sin finaste sida direkt. Spöregn och bara ett par grader varmt. Blä! Vi åkte i alla fall ner till Bishops Arms för att äta middag!

Jag åt pulled pork som var så himla god! Den nästan smälte i munnen.

Vi hade missat att måndagar tydligen är quiz-kväll så vi hamnade mitt uppe i någon slags quiztävling och kvällens tema var dryck. Vi kom på en övertygande och delad sistaplats! Haha!

Som avslutning blev det lite Xanté och en kopp te innan det var dags att åka hemåt igen i regnrusket.

När jag kom hem kröp jag ner i sängen med en kopp te. Typ det bästa sättet att avsluta dagen på. En lugn och bra födelsedag helt enkelt!

Vad det var i paketen?

Jo! Ett fint kort, långa teskedar (vilket är typ det enda jag faktiskt behövde i köksväg) och en soffa! Mamma hade letat fram den lilla soffan som fanns i mitt dockskåp så jag fick den inlindad i ett paket. Väldigt fint! Men den riktiga presenten är ju såklart en riktig soffa! Så himla bra present! Behöver verkligen byta ut min slitna soffa! Nu gäller det bara att hitta en som jag gillar…!


Jag fick de här fina blommorna också! De står fortfarande på mitt köksbord och är nästan ännu finare nu. Älskar rosor! Borde kanske byta vatten på dem nu? Jag har så himla dålig koll på allt som har med blommor att göra…

Äntligen tid att byta strängar

Nu blir det musiknörderi på hög nivå här. Men det är ju å andra sidan jag i ett nötskal så vad passar egentligen bättre? Idag fick jag äntligen tid och ork att byta strängar på violan! I samma veva som jag köpte nya strängar till elfiolen beställde jag nya till både fiolen och violan också. Men jag har inte haft tid eller möjlighet att byta tidigare så nu var det dags! I alla fall för violan. Tjohoo! Jag laddade upp med en kopp kaffe som sällskap.

2018-03-12 - new strings to my viola

Så himla spännande att pröva en ny sorts strängar! Peppen på det liksom…!
2018-03-12 - new strings to my viola

De ska påminna om sensträngar men förhoppningsvis utan allt krångel med att hålla stämningen.
2018-03-12 - new strings to my viola

A-strängen var jag mest nyfiken på. Den är alldeles vågig innan den är spänd!
2018-03-12 - new strings to my viola

Spana in det här! Häftigt! Det ska vara något special för att minska gnissel och squeakljud så jag är himla taggad på att se om det blir någon skillnad.
2018-03-12 - new strings to my viola

Här är mitt måste-ha när jag byter strängar:

– Mitt magiska, jättegamla ”lypsyl” till stämskruvarna. Vet egentligen inte riktigt vad det är men har haft det i all evighet och det är fantastiskt! Någon slags kol tror jag som gör att stämskruvarna oftast sköter sig himla bra och sitter fast ordentligt.
– En blyertspenna för att strängen ska glida bra i skårorna i stallet.
– Sprittussar från apoteket för att göra rent greppbrädan. Även klockrena för att fräscha upp och förlänga livslängden på strängar! (Jag kan säga att man får lite konstiga blickar om man ställer för mycket frågor när man ska köpa dem. ”Det är bara sprit i va? Inget mjukgörande eller så?” Och avslutar med ”Ja, alltså, jag ska ha dem till fiolerna!” Haha!)
– Och en trasa såklart, men den fastnade inte på bild.
2018-03-12 - new strings to my viola

Såhär tjusigt blev det när alla strängar var ditspända ordentligt. Då blev a-strängen nästan helt utslätad. Man känner bara med fingret att den är lite lite vågig.
2018-03-12 - new strings to my viola

Det är så olika på olika strängar, hur tjocka eller tunna de är. De här var både och. A-strängen är tunnare medan C-strängen är tjockare än de förra jag hade. Spännande kontrast!

Jag var helt enkelt tvungen att höra av mig till Annie med ett favoritcitat i repris från vår folkistid då jag blev lite för övertaggad på de nya strängarna jag hade bytt till då. ”Den är så grov att den knappt får plats i skåran!!”  Det där med att omedvetet lyckas få allting att låta snuskigt… Haha!
2018-03-12 - new strings to my viola

Men hur är de då?

Jag behöver få spela in dem lite mer men hittills känns det ändå som att de har potential! Det tar några dagar att ordentligt spela in nya strängar så de låter som de ska. Första dagen går oftast mest åt till att få dem att hålla stämningen. De här var lite värre än andra syntetsträngar med att hålla stämningen sådär direkt men efter att ha spelat en del på dem nu har de satt sig lite bättre ändå. De har lite klarare och skarpare ljud än jag haft tidigare men jag tror ändå att jag gillar det! Kul att testa något nytt.

Jag har mest övat skalor och teknik idag och det var så himla skönt och avkopplande. Dels för att spela in strängarna och känna hur de är men även för att komma lite mer på banan själv igen. Det är på något sätt ganska avkopplande med teknik ibland kan jag tycka. Något väldigt konkret att fokusera på i övningen. I alla fall när det är frivilligt och enbart för min egen skull. Jag tänkte försöka försöka ha samma ”paket” både på fiolen och violan för att kunna ha lite struktur på det hela. Skalor, etyder, stråkövningar och sånt. För även om jag vill hitta på roliga, galna och nya saker med elfiolen så känner jag att jag måste bättra på tekniken också.

Ett skepp kommer lastat

I torsdags var det äntligen här! Paketet från Thomann som jag väntat på. Det är verkligen som julafton att få paket därifrån! Postkillen såg lite road ut över min lycka när han kom med paketet. Haha!

Vi måste ju kika lite på vad det var jag väntat på, eller vad säger ni? Är ni beredda på lite musiknörderi?

Det här mötte mig när jag öppnade kartongen och slitit bort tre lager plast. Så spännande! Vi kikar lite noggrannare på allting tycker jag.

Den här manicken ska bli så kul att testa ordentligt! Det är en metronom som man sätter på handleden, eller annat ställe på kroppen (tex ben, överarm eller där det passar bäst), som vibrerar och blinkar istället för att klicka. Det verkar vara ett så himla bra sätt att öva på! Slippa det irriterande klicket och dessutom få in rytmen i kroppen på ett helt annat sätt. Appen som man använder till verkar dessutom riktigt bra. Det går att spara låtar i rätt tempo och ställa in allt möjligt så det ska gå smidigt att använda. Jag återkommer mer om den när jag hunnit prova den ordentligt.

Det här var egentligen den främsta anledningen till att jag klättrade på väggarna i väntan på paketet: nya strängar! Det är framförallt de röda som behövdes akut till elfiolen. Spexföreställningarna närmar sig med stormsteg (premiär på fredag!!) och jag insåg att strängarna som satt på var helt slut. Dessutom hade jag inga reservsträngar om någon skulle gå av. Panik typ! Lyckades däremot inte hitta någon C-sträng i fiollängd så det blev bara fyra nya. Projektet att få tag på den C-stäng jag vill ha fortsätter… Lättare sagt än gjort tyvärr.

Det blev nya strängar till alla fiolerna, både elfiolen, den akustiska och violan. Ny sort dessutom för allihopa så det ska bli väldigt kul att testa! Jag får alltid sån beslutsångest när jag ska köpa nya strängar. Ska jag testa något nytt eller satsa på ett säkert kort som jag vet att jag gillar? Den här gången blev det till att testa helt nytt. De ska allihopa ha ganska varm och mjuk klang vilket jag gillar. Warchal-strängarna är lite speciella, framförallt E-strängen till fiolen (kanske även A-strängen till violan) är spiralformad i ena änden innan man sätter dit den. Det ska vara något special som gör att det inte ska gnissla och bli oljud från den strängen. Framförallt E-strängen brukar annars kunna vara lite kinkig ibland att spela på. Det gäller att ha kontroll på stråken och strängväxlingarna, annars kan det gnissla. Ska bli kul att se om det blir skillnad!

Jag kunde inte låta bli att slänga med ett nytt harts också som jag läst ska vara bra. Den ständiga jakten efter ett bättre harts… Har köpt flera olika nya de senaste åren men det slutar ändå med att jag går tillbaka till det gamla jag haft. Inget annat har helt enkelt givit samma grepp och ton som jag gillar.
Det ska bli så kul att testa allting ordentligt! Det blir lite i taget, främst med tanke på att jag har ganska lite tid de kommande veckorna med allt med spexet, jobb och livet. Lite i taget helt enkelt. Strängarna till elfiolen har redan fått flytta på fiolen och herregud vilken skillnad det blev! Helt galet, och de är inte ens inspelade ordentligt än. Så taggad!

Det kommer nog bli en del inlägg nu med musikgrejer. Så mycket som händer på den fronten. Både nyköpta saker och att det är sånt som all min tid går åt till nu. Eller ja, jag håller ju alltid på med musik på olika sätt men nu är det repvecka med spexet så det blir extra intensivt. Och det absolut mest peppande som hänt den här veckan har jag inte ens kommit till än! Men det förtjänar verkligen ett eget inlägg! Så galet och kul! Tjohoo!

Notfunderingar, fredagsfika och övning

Som fiolfröken vet man aldrig riktigt vad som väntar på jobbet. Igår fick jag träffa fyra nya elever som jag ska ha under vårterminen. Det är alltid lika spännande när det kommer nya elever. Ingen är den andra lik och det är ju det som gör det roligt att jobba med barn. Och ibland lite svårt. Jag tycker att det är viktigt att alltid försöka svara så bra det går på elevernas frågor. Det värsta jag visste när jag var liten var att få svaret att jag inte behövde bry mig om det eller att jag inte skulle förstå så jag försöker verkligen se till att inte ge sådanna svar.

Med gårdagens sista elev blev det mer teori än spelande och det slutade med det här tjusiga på tavlan. Väldigt rolig tjej men oj vad förvirrat det kan bli ibland när man ska försöka reda ut lite kluriga saker.

Hur lång är en punkterad fjärdedelsnot? ”Öh, typ tre?” Tre vaddå? ”Jag vet inte, slag kanske?”

Vi fick börja med att reda ut hur allting hänger ihop med de vanliga noterna. Hur matten hänger ihop helt enkelt. Mer än så hann vi inte med igår och tur var nog det med tanke på hur mycket skratt och rörigheter vi hann med på de där 25 minuterna. Haha!
Är inte mina noter och krumelurer fantastiskt tjusiga förresten?

(Och till alla musiker med lite för bra syn: jag vet, det slank med en punkt för mycket på halvnoten till höger när jag pratade och skrev samtidigt innan hon skulle springa till bussen.)

Förmiddagsövning

Idag är första fredagen på ett bra tag nu som jag inte var hängig halva dagen för att kroppen fått för sig att en ”ledig” dag innebär att det är okej att säcka ihop. En ledig dag som musiker är ju inte så ledig i praktiken, det finns alltid övning att ta tag i och annat att fixa med. Det är helt klart väldigt opraktiskt när alla dagar som inte har något viktigt inbokat blir komadagar för att kroppen inte hänger med. Det är ju lite sånt jag hoppas att det ska bli ändring på nu när jag får hjälp till andra vanor och sätt att hantera saker på via smärtrehabprogrammet.

Det är skönt och motiverande när det redan nu märks skillnad med de förändringar jag börjat med. Det är lite stelbent och väldigt mycket planerande såhär i början. Men jag tror att det kommer att bli bra i längden och ge mer tid och energi. Jag har redan nu märkt att jag fått lite mer tid och mer struktur på tillvaron. Och det är ändå bara några dagar in på allt nytt.

Rent allmänt måste jag lära mig att lyssna på kroppen och inte pressa mig för hårt. Veta när det är läge att vila istället för att köra på. Men ibland är det viktigt att komma iväg på saker också även om det är dagar med mer ont. Nu är det troligtvis mens på gång snart så jag har dragits med mer ont de senaste dagarna och imorse tog det såklart i ännu mer. Bara för att jag hade bestämt träff med Carol. Det fick bli lite extra vila vid frukostbordet och sen medicin och koppla på tens-apparaten för att lyckas komma iväg ändå. För att komma på andra tankar, och dessutom var det planen enligt dagsschemat, fick det bli ett kort övningspass innan jag skulle iväg. Idag behövdes det sociala mer än vilan.

Snöslask och fika

Sen var det hög tid att trotsa snön och promenera iväg till bussen mot stan. Konstigt väder idag. Ena stunden har det snöat och andra regnat. Mest bara grått och slaskigt överallt, framförallt lite senare på dagen. Här var det fortfarande mer snö än slask. 

Jag skulle ner på stan för att möta upp Carol här på Moe Joe’s för förmiddagsfika och prata ikapp lite om livet. Det är bra med fina vänner som man kan prata om allt och ingenting med. Så himla bra att få ha henne här i Uppsala nu. Hur oväntat är inte det med tanke på att vi träffades första gången i Örebro och blev bra kompisar när jag var i Brasilien? Jag gillar att gå till ställen där de har koll på specialkost. Där jag inte behöver fundera över om jag får något som jag kan äta eller inte. Han har stenkoll på skillnaden mellan mjölkfritt och laktosfritt och jag har fått både goda smörgåsar och god sallad där vid olika tillfällen. Idag blev det en liten sojalatte och en glutenfri smörgås med skinka och avokado på. Väldigt gott!

Kamerafunderingar och en lugn kväll

När jag ändå var på stan passade jag på att ta en sväng till nya favoritapoteket och beställa lite mediciner som det är lite special och krångel med. Lika bra service där idag som förra gången! En vända på Åhléns för att köpa några småsaker också och lyxade till det med att köpa lite god choklad på hälsokosten. Sen avslutade jag med en vända in på fotoaffären för att spana lite på kameror igen. Jag blir nog mer osäker på vad jag vill ha ju mer jag kollar. Men killen jag varit in och bollat funderingar med är väldigt trevlig och bra. Nu velar jag nog mest mellan en Sony och en Lumix. Tänk om det gick att kombinera dem, att ta det bästa från båda och slå ihop till en… Haha!

Eftermiddagen ägnades efter en sen lunch och lite vila åt lite träning och sedan blev det ett par korta övningspass till. Sen var det dags för middag och efter det har det mest blivit vila i soffan. Glass, en kopp te och en biskvi har fått bli kvällsfikat. Jag knappar på datorn och föräldrarna tittar på Doktorn kan komma som jag också slötittar på med ena ögat. Typsikt lugn och skön fredagkväll! Har ni haft en fin fredag? 

En lite bättre lördag

Idag har jag varit lite piggare igen. Även om det varit tempo långsamt på det mesta så har jag ändå fått en hel del gjort. En ganska produktiv och bättre lördag än gårdagen helt enkelt. Det var sol och lite ljust ute för första gången på så himla länge. Så efter lunch tog jag kameran med mig på en liten promenad. Så skönt att komma ut och få frisk luft och lite dagsljus! Får jag bara tummen ur imorgon så dyker det förhoppningsvis upp några foton.

Annars har jag äntligen fått upp den nya designen på bloggen/hemsidan som jag fixat med den sista veckan. Det är en del småfixande kvar men jag var så trött på den gamla sidan som bara var långsam och konstig. Så nu hoppas jag på nystart ordentligt med bloggandet! Nu när sidan funkar lite bättre känns det mer motiverande att försöka få besökare att hitta hit.
Ny design

Övning en lördagkväll

Efter diverse datorjobbande under dagen fick det bli lite tid med fiolerna före och efter middagen. Jag försöker komma igång ordentligt med övning igen. Det är verkligen på tiden nu att komma i ordentlig spelform igen. Den här gången är det för min egen skull och inte för att någon säger åt mig som jag övar teknik. Skalor och etyder, övningar som jag själv har valt. Ja, nästan bara sånt som jag själv har valt i alla fall.

Det är verkligen skillnad på vad inställningen gör till hur övningen går. Hur man lär sig och tar till sig saker. Hur man tänker och känner påverkar verkligen allting. Nu har jag blivit mer motiverad än på länge att lära mig sådant som jag själv vill. För min skull. Teknik för att få grunderna och en stabil bas att faktiskt kunna spela det jag vill. Det jag vill lära mig nu på riktigt är rock/pop och improvisation. Kanske lite jazz och blues. Spela mer folkmusik också. Elfiolen ska få komma igång och jobba mer också, hon har fått alldeles för lite kärlek sen jag köpte henne.

Ja, egentligen allt sånt där som man inte ”får” spela på fiol vill jag spela. Sånt som är så himla roligt att spela!

Kvällsövning

Ny hakkopp till violan

I somras hittade jag äntligen den hakkopp jag länge velat pröva till fiolen. Alldeles av en slump när jag var hos min violinmakare för att få både min fiol och viola justerade. Jag mest chansade och frågade om han visste hur man kunde få tag på en sån hakkopp som jag länge varit sugen på att testa. Jag hade inte ens hittat någonstans där man kunde köpa den smidigt via nätet. Så döm om min förvåning när han säger vänta lite och börjar gräva i en massa lådor i en stor Pettson-byrå. Fram dyker han igen med en precis sån hakkopp som jag letat efter! Rätt höjd och allt! (De finns i alla möjliga höjder, det är en av de fantastiska sakerna med dem.)

Efter ett litet glädjerop från min sida fick jag den ditsatt på fiolen direkt och fick sedan testa den hemma i lugn och ro. Halleluja! Den var ungefär så fantastisk som jag hade hoppats på!
Om den var bra tänkte jag att han skulle få fixa fram en till violan också.

Bättre sent än aldrig

Av många anledningar har det dragit ut på tiden. Helt ärligt har violan inte fått så mycket kärlek alls det senaste halvåret. Ingen av fiolerna har fått ens i närheten av så mycket uppmärksamhet som de borde men det är en annan historia. Nu har det blivit ändring på detta! Före jul hörde han av sig och hade fått hem hakkoppen till violan. Ikväll fick jag äntligen tid och tummen ur att byta!

Det blev ungefär lika mycket halleluja på violan som det blev på fiolen! Tänk vad stor skillnad bra tillbehör kan göra! Och hur insnöad man är som musiker. Haha! När definitionen av lycka är en ny hakkopp.
Så för första gången på väldigt länge har kvällen ägnats åt att öva viola. Det var verkligen inte en dag för sent det heller.

Nytt år, ny hakkopp, nya tag och nya tider helt enkelt!
Ny hakkopp till violan