Nu är det mitt uppe i flyttkaoset här. Igår gick mitt flyttlass och just nu sitter jag i soffan och pausar lite under tiden flyttgubbarna hämtar det sista av Christians saker. De hade tagit för liten bil idag så de får åka två vändor.
Det blir verkligen fullt här när vi får in alla saker! Men trots att det står lådor överallt och är ett smärre kaos så känner jag ändå ett lugn här. Det känns som att det kommer bli bra bara vi får ordning på allt. 😊
Idag var det äntligen dags! Dagen för tillträdesmötet. Nu är det klart och lägenheten är vår! Tjohoo så spännande! Vi åkte såklart dit på eftermiddagen för att kolla hur allting ser ut. Jag tänkte att vi kunde kika lite på hur det ser ut i vår nya lägenhet.
Mini och jag passade på att pussas lite i bilen för att fira att papperna var påskrivna, lägenheten köpt på riktigt och att vi var på väg för att hämta nycklarna.
Christian och jag firade lite att allt såhär långt är klart nu! Bara det sista med försäljningen av min lägenhet som är kvar och det blir fixat nästa torsdag. Tjohoo, nu har vi gemensam lägenhet! 😁 (Han var gladare än han ser ut. 😅)
Här är hallen med garderober till vänster.
Det lilla badrummet som nog främst kommer vara gästtoa.
Vårt sovrum med utgång till ena balkongen.
Balkongen från sovrummet i söderläge.
Mitt blivande rum där jag får husera med alla mina instrument och skrivbord och sånt.
Stora badrummet med både tvättmaskin, torktumlare och rejält med skåp uppe till vänster.
Vardagsrummet med utgång till andra balkongen och matplatsen till höger i anslutning till köket.
Köket sett från vardagsrummet. Jag missade att fota köket mer ordentligt. 🙈
Christians arbets- och hobbyrum. Den stora garderoben som står där ska inte vara kvar.
Vi pausade lite på golvet där Mini hade sina hundbäddar. Hon hade fullt upp med att nosa en massa och kolla vart hon hade hamnat. Det var nog bra att ha med några av hennes sängar så hon kände att hon hade en plats där.
Mini hade tumstocken i högsta hugg för att kunna mäta och inspektera.
Nu har Christian åkt hem till sig för att fortsätta packa och jag har parkerat mig på föräldrarnas soffa för att attackvila inför imorgon. Då kommer flyttgubbarna kl 7 på morgonen till min gamla lägenhet så det blir till att gå upp tidigt. Sen blir det full fart hela dagen. Ska bli spännande att få dit möbler och se hur allting blir då. Jag är mest rädd för att vi har alldeles för mycket saker som ska få plats. Ganska galet att det är nu det händer. Det här som vi har väntat så länge på. På torsdag blir vi sambos! 😁💖
Förutom ett inlägg med lite bilder på Mini så är det bokstavligt talat flera år sedan jag uppdaterade något här. Orken och lusten har helt enkelt inte funnits där. Allting känns lite knaggligt och ringrostigt och jag vet inte hur flitigt uppdaterat det kommer bli nu heller men lusten och viljan har börjat komma tillbaka igen. Det är mycket som har hänt och många förändringar i livet. Både som varit och som kommer.
Just nu sitter jag i skrivande stund i soffan hos min pojkvän. En pojkvän som om exakt tre veckor kommer bli min sambo istället. Pojkvännen är ny i livet. Hunden är ny och den väldigt stundande flytten är också nytt. Likaså att jag börjat med någon lättare egenbyggd form av arbetsträning via kyrkan som en del i att komma tillbaka till livet lite mer. Tanken är att jag ska få någon mer regelrätt arbetsträning men allt sånt där som försäkringskassan ska hålla på att peta med är krångligt och tar tid.
Jag känner att jag saknar skrivandet. Saknar att ha någonstans att ventilera lite om livet och tankar så jag tänker att det kan vara på sin plats med ett nytt försök till bloggande igen. I vilken form det blir återstår att se. Så även vilken frekvens det kommer att bli på det hela. Men jag har ju en hel del stora saker att uppdatera ikapp om och jag har ett helt annat liv nu när jag delar livet med Mini. Dit jag går, går hon också. Så har livet blivit med tillsammans med en assistanshund. Väldigt annorlunda men väldigt mycket bättre.
”Krångla inte till allt så mycket.”
Det är några ord som har fastnat som jag fick höra från kontrollanten direkt efter min uppkörning. Följt av de där otroligt långa sekunderna innan han log och sa att jag var godkänd och hade fått mitt körkort.
Jag insåg det inte då. Att det var ord som jag verkligen behövde och något som jag behöver använda mig av när det gäller i stort sett alla delar av mitt liv. Det har tagit 2.5 år för mig att inse det ordentligt och det är inget som är lätt att ändra på bara sådär. Men vad här i livet är enkelt egentligen? Det finns nog en anledning till att de där orden ändå fastnade någonstans i bakhuvudet på mig och har dykt upp lite då och då under åren. Oftast inte ens när det gällt bilkörning.
Nu när jag försöker att bygga mig ett mer hållbart och fungerande liv känns det mer passande än någonsin. Något för mitt kontrollbehov och perfektionisten i mig att leva efter. För jag fastnar alltför lätt i att inte göra något alls. För att jag inte kan allt redan eller för att det inte blir exakt så perfekt som jag förväntar mig. Men görs det inte överhuvudtaget så blir det istället ingenting av det hela och det är ju ett betydligt sämre alternativ. Det gäller det mesta, både när det kommer till musik och övning, fotograferande, bloggande, skrivande… Ja, egentligen allting just nu. Om jag inte kan göra det 100% bra, helst 150%, varför göra det överhuvudtaget?
Jag tänkte försöka med att det ska bli ändring på den fronten. Bort med alla tankar om det perfekta och färdiga. Det är ju faktiskt vägen dit som är resan och det viktiga. Om det så gäller att komma tillbaka till musiken igen, ta upp fotandet eller bygga upp kroppen från början. Jag förväntar mig inte att andra ska vara perfekta så varför ska jag kräva det av mig själv?
Så nu får det vara slut på det perfekta. Hellre att det blir något istället för ingenting alls. Ett steg i taget.
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.