Orken är inte riktigt på topp just nu. Tröttheten börjar komma ikapp mig lite tror jag efter allt stök de sista veckorna. Det är väl inte så konstigt samtidigt som jag har så svårt för att acceptera det och vila lite mer ordentligt. Känner hela tiden att det är saker jag borde göra. Borde. Det där hopplösa lilla ordet som alltid stökar så med mig. Att jag borde göra saker. Inte att jag vill eller måste utan att jag borde.
Igår var det dags för frånträdesmötet för att sälja min gamla lägenhet. Det kändes konstigare än väntat att lämna ifrån mig alla nycklar och skriva på papperna. Hon var så himla pepp och förväntansfull och verkar så nöjd. Det är såklart jättekul att sälja till någon som är så taggad men det gör min separationsångest lite värre. Att få höra hur bra och fint det är där och prata om hur bra det har varit där. Men var sak har sin tid och det var en alldeles för liten lägenhet för oss att bo två personer plus hund i.
Nu hänger vi i soffan och har ätit frukost och druckit kaffe. Mini ligger ihoprullad nära mig med bollgrisen och vilar efter morgonpromenaden. Idag hittade vi en annan park en bit bort att kunna springa lite i. Så det finns hopp om att hitta bra promenadvägar här också även om det blir mer trottoarer och stadsgångvägar nu. Jag laddar för att ta tag i att fixa några saker som hängt över mig ett tag. Säga upp försäkring och kolla elavtalet för gamla lägenheten och lite sånt. Sånt där som jag har så svårt att få tummen ur att fixa med.
Christian och jag har bytt rum med varann och jag tror att det kommer bli mycket bättre för oss båda. Jag klurar lite på hur jag vill ha det inne hos mig för att få det så bra som möjligt. Ska skaffa ett större och bättre vitt skrivbord. Men jag funderar på om Kallaxhyllorna ska få stå nere i hörnet istället i vinkel och ha skrivbordet inne till vänster direkt istället. Det kanske blir bättre. Vi ska nog provmöblera och se hur det blir sen. Annars är planen att försöka packa upp och fixa en del idag. Rastlösheten och otåligheten vill få allt fixat och klart, helst nyss. Men det är ju egentligen ingen brådska med allt. Det är en dag imorgon också som Christian så ofta säger till mig.
