Att se vila som jobb

28 februari, 2022 @ 11:14 av Anna-Maria 8 kommentarer

En sak jag verkligen är dålig på är att vila. Jag tycker det är orimligt svårt och blir alltid så himla rastlös. Jag lever med en kropp som just nu kräver mycket vila, och då pratar vi bra vila. Oftast blir det halvdan vila som inte gör varken från eller till. Jag trött-fastnar och dumscrollar på mobilen eller fastnar i något annat halvdant som varken ger återhämtning eller något produktivt. Det försöker jag bli bättre på. Att vilan ska vara ett aktivt val och inte bara något som halvdant råkar blir.

Min sjukgymnast pratade sist om att jag behöver se det som mitt jobb just nu, att ta hand om mig och kroppen. Att ge den vad den behöver i form av mat, rörelse och återhämtning. Bra återhämtning och inte bara det där scrolla-på-facebook-fastnandet. Jag försöker få in bättre och mer hållbara rutiner igen för att få mer grepp om tiden, framförallt på förmiddagarna. Det är lättare sagt än gjort. Men efter lite blandning av hårda ord och pepp från sjukgymnasten så försöker jag att vara lite snällare mot mig själv. Just nu behöver jag prioritera vila för att förhoppningsvis på det sättet få mer tid över till annat sen.

Helgen har ägnats åt en blandning av diverse välbehövd återhämtning. Christian smygfotade mig och Mini när vi slumrade på soffan med en bok. Officiellt la jag mig för att läsa men det blev nog mer slumrande än läsning. Men det fick vara okej då för det var vilotid. Helgen har annars mest ägnats åt lugna återhämtande aktiviteter. Jag har spelat lite och varit ute på promenader. Knappat på datorn och hejat på Christian som har flyttpackat.

Vad är vila och återhämtning för dig? Ge mig dina bästa vilotips!

En solig promenad och flyttstök

26 februari, 2022 @ 15:20 av Anna-Maria 2 kommentarer

Vi var uppe ganska tidigt idag för att vara lördag så efter frukost tog jag med mig hunden och pojkvännen ut på promenad i det fina vädret. Det var riktigt vårväder ute idag, alldeles stilla och solen värmde. Härligt att det börjar finnas lite hopp om vår nu.

Mini njöt av att få springa fritt och sniffa på allting. Det är livet som liten labrador, att få springa och sniffa.

Vi pausade ett tag på en bänk. Mini blev inte nöjd förrän hon också fick sitta på bänken mellan oss. Lilla fröken som alltid ska vara med.

Hon kan vara den finaste hunden i världen. Men jag kanske är en aning partisk i den frågan… 🙈

Jag kommer sakna att ha nära att gå ut här i Håga när vi flyttat. Det är fina promenadstråk på lagom avstånd från Christian. Men vi hittar förhoppningsvis nya promenadvägar i nya området.

Nu ligger jag på soffan med datorn i knät och Mini vid mina fötter. Christian håller på att flyttstöka och kommer då och då och visar saker han hittar. Lite foton från när han var liten och en massa andra saker som dyker upp. Så mysigt och fint att han kommer och vill dela med sig av sina saker med mig.

Jag blev nästan klar med allt mitt flyttpackande igår med föräldrarnas hjälp. Det är bara lite småsaker kvar att fixa i ordning med nu, annars är allt stort klart. Köket är packat, alla kläder är nerpackade och allt jag äger står staplat i flyttlådor. Jag har flyttat det viktigaste för att mellanlanda hos mina föräldrar fram till flytten går och nu över helgen är jag hos Christian. Så jag bor verkligen i resväskor för tillfället och känner mig lite vilsen och hemlös för stunden. Men det är väldigt skönt att ha bra med marginal och få lite tid nu innan flytten går för att kunna vila ikapp lite. Det behövs verkligen!

Några dagar i februari

24 februari, 2022 @ 13:38 av Anna-Maria 4 kommentarer

I helgen tog jag lite ledigt från mitt eget flyttstök och var hos Christian och tittade på när han flyttstökade istället. Jag satt och pillade och fixade med nya bloggen och alla ändringar. Praktiskt att ha egen it-support som kan hjälpa till när det behövs. På söndagen tog vi paus i allt fixande och gick ut på promenad med Mini i Håga. Väldigt härligt väder att promenera i.

Vi träffade på hästar borta vid stallet. Jag kommer att sakna närheten till Håga och promenadstråken som är där när vi flyttat!

Jag hade sällskap av Mini på soffan. Bästa nosen att kunna klappa på emellanåt. <3

Annars har veckan gått åt till flyttstök och möten så tiden har mest sprungit iväg känns det som. Hade ett bra besök hos min sjukgymnast i tisdags. Han är bra. Lite brutal ibland i sitt direkta sätt men det är nog vad jag behöver få höra ibland för att få mig en tankeställare. Han fungerar nästan mer som psykolog än sjukgymnast men det är nog vad jag behöver. Få mer perspektiv på hur jag ska ransonera med krafterna och vad som är viktigt att prioritera. Vila är något jag måste bli bättre på att aktivt få till. Det är alltför ofta som jag mest blir trött-sittandes utan att få något vettigt gjort men heller ingen ordentlig vila vilket stör mig. Han har förhoppningsvis rätt i att jag kommer orka mer i längden om jag prioriterar in bra vila på rätt ställen. Men det är ju det där med att ha bra rutiner och struktur… Så orimligt svårt!

Idag hade jag otroligt svårt att komma upp och igång. Så trött efter att ha flyttpackat hela eftermiddagen igår med hjälp av både föräldrarna och moster och morbror. Så vi blev sena ut på vad som nog är den sista riktiga morgonpromenaden här innan flytten. Ganska galet! På slutet träffade vi Sigge och hans husse så Sigge och Mini fick leka en stund. Grannhunden Sigge är en av få hundar som Mini får hälsa på och leka med. Men hon är mest intresserad av husse som har godis. Fast idag verkade det vara ganska kul ändå att springa och kasta boll så hon kanske lär sig att leka med andra hundar så småningom om hon får fortsätta med det. Skulle gärna hitta en hundkompis i området dit vi ska flytta.

Annars ser mitt hem mest ut såhär just nu. Flyttlådor överallt och tomma skåp. Ganska opraktiskt och bökigt att bo såhär, så imorgon räknar jag med vara sista dagen här. Då ska förhoppningsvis allt det sista fixas och packas ner och sen tar jag det mest nödvändiga och bosätter mig hos föräldrarna fram till flytten går. Dels för att jag har en del saker inbokat i nästa vecka så tiden inte riktigt finns för flyttstök och dels för att hinna få några dagars ordentlig vila sen innan själva flytten drar igång. Jag försöker i alla fall att vara lite klok och ransonera på krafterna men jag tror att det kommer bli mycket ändå i slutändan.

När två hem ska bli ett

17 februari, 2022 @ 10:59 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Det är mycket som händer just nu. Många förändringar som tar både tid och ork. Om lite mindre än tre veckor går flyttlasset. Då blir vi sambos. Lite smått galet för en sån som mig som levt största delen av mitt vuxna liv själv. Men det ska bli så fint och bra att inte längre vara ensam med allt. Nu är vi två. Eller tre, om man räknar med Mini som alltid är med på ett hörn.

Just nu går all ledig tid åt till att flyttpacka. Har jag något annat inbokat samma dag räcker orken oftast inte riktigt till något mer fixande. Det gäller att hushålla med orken. Men alla för övrigt lediga dagar går åt till att packa och fixa med allt inför flytten. Min plan är att försöka vara färdig en vecka tidigt så jag kan ta några dagar och ligga på soffan hos föräldrarna och vila upp mig lite. Ladda om för att orka fixa på det nya stället sen.

Jag längtar mest efter att få komma dit och vara på plats. Få det viktigaste i ordning. Köket och soffan. Sen kan vi stöka och fixa med allt annat i lugn och ro. Men då bor vi där. Då är vi sambos och kan på riktigt börja vårt liv tillsammans. Slippa allt fläng fram och tillbaka mellan varann.

Tills dess är det många saker att fixa med. Mycket att komma ihåg att ordna med inför en flytt och inför att bli sambos. Det ska ordnas med avtal hit och räntepapper dit. Många saker att hålla rätt på och det blir lätt lite rörigt och stökigt i mitt huvud. Det är lite pyssel att få två hem att bli ett gemensamt. Vems kaffekokare ska användas och vilket piano ska stå framme? Dubbla uppsättningar av det mesta i köket. Men jag längtar! Snart är vi där och kan dela på allt.

Hej igen!

15 februari, 2022 @ 11:51 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Förutom ett inlägg med lite bilder på Mini så är det bokstavligt talat flera år sedan jag uppdaterade något här. Orken och lusten har helt enkelt inte funnits där. Allting känns lite knaggligt och ringrostigt och jag vet inte hur flitigt uppdaterat det kommer bli nu heller men lusten och viljan har börjat komma tillbaka igen. Det är mycket som har hänt och många förändringar i livet. Både som varit och som kommer.

Just nu sitter jag i skrivande stund i soffan hos min pojkvän. En pojkvän som om exakt tre veckor kommer bli min sambo istället. Pojkvännen är ny i livet. Hunden är ny och den väldigt stundande flytten är också nytt. Likaså att jag börjat med någon lättare egenbyggd form av arbetsträning via kyrkan som en del i att komma tillbaka till livet lite mer. Tanken är att jag ska få någon mer regelrätt arbetsträning men allt sånt där som försäkringskassan ska hålla på att peta med är krångligt och tar tid.

Jag känner att jag saknar skrivandet. Saknar att ha någonstans att ventilera lite om livet och tankar så jag tänker att det kan vara på sin plats med ett nytt försök till bloggande igen. I vilken form det blir återstår att se. Så även vilken frekvens det kommer att bli på det hela. Men jag har ju en hel del stora saker att uppdatera ikapp om och jag har ett helt annat liv nu när jag delar livet med Mini. Dit jag går, går hon också. Så har livet blivit med tillsammans med en assistanshund. Väldigt annorlunda men väldigt mycket bättre.

Du behöver inte vara så duktig hela tiden

2 september, 2019 @ 20:37 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Idag blev det en utflykt på stan med mamma.

Vi strosade neråt stan och hittade några för oss obekanta, små mysiga affärer.

Jag fick den här brickan av mamma. Hon tyckte att jag behöver bli påmind om det. Jag förstår inte vad hon menar… Haha! Vi gillade båda flera av brickorna där som Josephine Skapare har gjort. Sånt som man verkligen mår bra av att bli påmind av!

Sen blev det halvt traditionsenligt att äta räkor. Vi brukar göra det varje sommar men i år hade vårt vanliga ställe slutat med räkor så vi hittade en ny vrå på Saluhallen istället och hade riktigt trevligt!

Efter det promenerade vi en bit hemåt igen, mötte upp pappa på en restaurang och åt middag. Väldigt trevlig och bra dag! Heja kroppen!

Nu har jag parkerat mig i sängen med en kopp te och välbehövd vila! Ska läsa lite och försöka sova tidigt är planen.

Några flitiga och trevliga dagar med borttappat ”lagom”

11 augusti, 2019 @ 17:44 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Jag glömmer bort mig ibland med det där med ”lagom” och hur mycket denna kropp faktiskt orkar med. Blir extra knepigt efter en längre period med mindre ork i kombination med mer vilja att göra saker. Så fröken Alfons blev lite väl övermodig och får betala för det med råge idag. Men det får det vara värt.

I torsdags hängde jag med fiolen lite för länge. Men fy vad bra det var för själen! Det var så himla skönt och roligt att spela igen. Hjärncellerna kändes (innan jag totalkroknade lite senare på kvällen) lite klarare och framförallt mycket gladare. Däremot var kroppen mindre glad över att helt plötsligt spela i över en timme, eller om det blev närmare två. Trappa upp långsamt är nog ett mer hållbart koncept även där.

I fredags fick jag med mig föräldrarna till Ikea. Tanken var lunch och en liten vända för att kolla några saker. Jahaja. 6 timmar, två platta paket och två kassar senare var jag hemma. Helt slut! Haha! Men det gick ändå förvånansvärt bra.

Påsarna med handlade grejer fick vänta på bättre tider. Det borde ingå uppackning och montering av allt man handlar också!

En ny griskompis fick jag med mig hem också. Eller två snarare, en stor och en liten. Eller, de är snarare tänkta till Voffen när hen kommer. Frågan är om jag kommer att lämna ifrån mig den stora grisen sen, vi har blivit lite för bra kompisar!

I lördags blev det en utflyktsvända till. För att hämta kortison på apoteket (krånglat i flera veckor med beställning = panik!), lämna och hämta låneböcker på biblioteket och en vända till Jysk. Jag hade spanat in en loungesoffa på rea som blev alldeles perfekt på min balkong! Så himla mycket bättre för min trötta och slitna kropp än de där rangliga stolarna! Där räknar jag med att kunna ligga och läsa med en kopp te långt in på hösten! Ja, bara det slutar regna nu då…

Efter att ha fixat och stökat i ordning en hel del här hemma med föräldrarnas hjälp så var det dags för middag! Kräftor och alkoholfritt bubbel! Mums!

Som varmrätt blev det ryggbiff, ugnsgrönsaker och sparris.

Efter lite kvällsfika var det verkligen tack och godnatt för min del. Så när föräldrarna promenerade hemåt parkerade jag mig i sängen och läste bort den värsta stirrigheten och övertröttheten för att så småningom kunna sova. Idag är bakis-heten enorm och jag kan knappt röra mig. Så det är vila, läsa, halvsova och hänga på soffan som gäller.

De sa ja!

30 juli, 2019 @ 18:38 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Den här helgen har jag varit i Järvsö tillsammans med Annie och Oskar. Vi hade en hel helg inplanerad där för att finaste Fanny skulle gifta sig! Och fy vilken fin och bra helg det har varit! Så mycket påfyllning av positiv energi!

Jag spenderar nu all min tid till återhämtning och är bokstavligt talat så trött att jag kan knappt kan röra mig. Men det var såå värt det och i väntan på mer krafter igen så tittar vi på hur extremt fina de var i lördags! <3

Så himla kul och skönt att jag lyckades följa med. Det var precis på vippen att jag inte trodde att jag skulle komma iväg alls. Jag hade verkligen inte klarat av helgen utan mina fina vänner som stöttade, hjälpte och peppade! Vad hade jag gjort utan dem?

Sommarkort var det här!

19 juli, 2019 @ 20:08 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Förra måndagen gav jag mig iväg på en utflykt helt på egen hand. Det kanske inte låter som något speciellt men för mig var det en stor grej. Det är första gången på otroligt lång tid som jag var iväg på något själv utan att få skjuts, sällskap eller möta upp någon jag känner. Vilken frihet och hjälp det är med färdtjänst!
Såklart tajmade jag en halvdan dag med kroppen men det funkade ändå över förväntan! Det är så himla skönt att börja få tillbaka lite mer frihet igen!

Anledningen till äventyret (livet blir så mycket roligare om man gör allt ett äventyr!) var ett besök hos frissan och sen biblioteket. Det var verkligen på tiden att fräscha upp håret igen. Jag insåg att jag inte klippt mig sedan november någon gång. Som alltid kom det ett chockat ”Men jösses vad det har växt!” från frissan när jag släppte ut knuten. Det är inte klokt vad det hade växt den här gången! Men det blev ändring på det så nu är det kort igen!

Ja, för någon som under många år haft hår nästan ända ner till rumpan så är det här otroligt kort! Klippte det nästan såhär kort i november också men mitt hår växer verkligen som ogräs så det hade hunnit bli ganska långt igen nu. Skönt att hålla det kort lite till för att vänta ut det nya, fräscha lite mer. Men så himla ovant! Allt mitt hår är borta! Fast nu när det gått ett par veckor börjar jag nästan bli lite sugen på att pröva att ha det ännu kortare. Vad händer med mig?! Haha!

Spana också in lockarna en extra gång. Det kommer dröja länge innan ni ser mig så piffad i håret igen!

Efter frissan promenerade jag till biblioteket. Där satte jag mig och läste ut de sista sidorna i en av böckerna jag behövde lämna tillbaka och åt ett par morötter. Det är verkligen mysigt att hänga på bibliotek. Det är något jag borde försöka göra oftare, inte bara åka dit och hämta reserverade böcker eller lämna tillbaka. Jag har alltid tyckt om bibliotek!

När jag kom hem igen blev det vila resten av dagen. Men jag var så nöjd över mitt lilla äventyr på egen hand! Och så nöjd med nya frisyren också!

En sommarkväll med Peter Jöback i Parksnäckan

13 juli, 2019 @ 16:41 av Anna-Maria Lämna en kommentar

För prick två veckor sedan tog jag med mig mamma och moster ut på äventyr. Jag hade sett fram emot det i flera veckor. Planen för kvällen var konsert med Peter Jöback i Parksnäckan. Det är så himla kul och skönt att jag ändå börjar kunna ta mig iväg ut på lite roligare saker nu. Bra träning både för kroppen, huvudet och att öva på att göra saker i ett lugnare tempo.

Vi var där i bra tid för att haffa oss bra platser och passade på att dricka lite vin under tiden vi väntade. Inte så tokigt!

Det blev en så himla fin och bra kväll! Bästa tänkbara sommarkväll med varmt och skönt väder. Jag hade lyckats spara ganska bra på energin under dagen så det gick över förväntan ändå. Konserten var väldigt bra! Peter Jöback är otroligt mångsidig som artist och han håller verkligen hög nivå på allt han gör. Fruktansvärt bra musiker hade han med sig på scen också. Alltid kul med musiker som håller samma kvalitet live som de gör på inspelningar. Han hade med sig Frida Öhrn också och de kompletterade varandra väldigt bra.

Mitt under konserten började helt plötsligt hela publiken att vända sig om och titta uppåt istället. Swish sa det och precis över huvudena på oss gled det förbi en luftballong med Shrek på. Både ganska lustigt men samtidigt lite irriterande också, mitt i Guldet blev till sand, som han gjorde en lite annorlunda men väldigt bra version av. Imponerande att han lyckades hålla fokus ändå!

Jag blev så himla inspirerad och motiverad att komma igång mer med musiken igen. Tänk om jag faktiskt skulle kunna komma tillbaka till att spela ordentligt och ha spelningar igen med Voffens hjälp? Det vore så fantastiskt! En scen-vovve skulle ju vara en ganska skojig grej. Det ger så mycket att komma iväg på konserter och spelningar. Få se att det fortfarande är kul och inspirerande med musik. Folk håller på med det här för att det är roligt! Inte bara att det är ett nödvändigt ont med allt övande som måste göras på rätt sätt och rätt mängd tid.

Sen kände jag mig katastrofbakis i två dagar efter utflykten. Det var ganska väntat men blev ändå lite värre än jag trott. Jag tyckte att jag höll mig lugn och inte överansträngde mig alltför mycket men det blev nog lite för mycket ändå helt enkelt.