En missnöjd Mini

6 mars, 2022 @ 20:36 av Anna-Maria 6 kommentarer

Mini är lite missnöjd med livet just nu tror jag. Det är för mycket flyttstök vart vi än är och ingenting är riktigt som det ska vara. Dessutom är matte lite överansträngd och ligger halvt utslagen med mensvärk så det blir inte så mycket roligheter att distrahera oss med heller. Jag som inte ens brukar ha mens har lyckats pricka in rätt tajming mitt i flytten.

Helgen har mest ägnats åt att försöka vila och ta det lugnt för min del medan Christian har flyttpackat och stökat. Det blev en kortare promenad både igår och idag så Mini fick springa av sig lite men jag orkade inte gå alltför långt. Det börjar kännas att det är lite mer vår ute nu. Verkligen skönt och välbehövt. Hoppas att all is försvinner snart också så det går lite lättare att vara ute och promenera. Jag är så trött på all halka överallt.

Nu ska jag fortsätta att klappa på lilla fröken missnöjd som ligger bredvid mig i soffan och dricka te. Ladda upp inför veckan som kommer. Det kommer bli en spännande och intensiv vecka!

En platsad dag

4 mars, 2022 @ 15:59 av Anna-Maria 7 kommentarer

Idag tar Mini sitt jobb som fröken Polis på största allvar. Hon tar varje chans hon får att platsa mig, kanske som hämnd för alla gånger som jag har platsat henne?

Hon började redan på förmiddagen med att vara plåster på mig. Jag passade på att borra in näsan i den där mjukaste pälsen uppepå huvudet. Det kan vara bland det bästa.

Hon fortsatte med att lunchlarma och det räckte inte med att jag la mig på soffan med datorn. Det passade inte för fröken så hon kom demonstrativt och skulle vara med. Det slutade med att hon ålade upp och la sig på min högerarm så jag fick helt enkelt lägga ifrån mig datorn och vila mer ordentligt istället. Det var väl kanske det jag behövde.

Efter att ha vilat lite och hjälpt mamma med en grej så satte jag mig än en gång i soffan för att knappa lite på datorn. Eller kanske sticka lite. Eller i alla fall dricka teet som stod på bordet. Men Mini var av annan åsikt och la sig tvärs över mig i soffan. Så mycket för det fipplandet. Nyss ålade hon ner, gick några sniff-varv och slutade med att larma. Igen.

Kroppen och Mini är ganska överens om att livet inte riktigt är som det ska just nu. Så hon har väl rätt i att jag behöver vila. Det är bara så himla frustrerande att inte kunna göra det jag vill. Så mycket för att jag skulle öva en sväng idag. Jag har i alla fall duschat och varit ute på en långpromenad med Mini före frukost. Alltid nåt.

Hur är er fredag?

När livet kommer ikapp en

2 mars, 2022 @ 11:10 av Anna-Maria 2 kommentarer

Kanske inte helt oväntat så har livet kommit ikapp mig litegrann nu efter allt flyttstök. Trots att jag har försökt att ransonera på krafterna så har det nog ändå blivit lite för mycket, lite för många dagar. Det får jag igen nu. Men det hade jag räknat med, även om det kom några dagar tidigare än väntat. Nu har jag nästan en vecka på mig att försöka vila ikapp och få kroppen lite mer på min sida igen inför tillträdet på tisdag och flyttlassen som går om en vecka.

Det jag inte hade räknat med var att jag skulle krokna redan innan aktiviteterna med kyrkan som jag hade inbokade den här veckan. Igår vaknade jag med feber men covid-test var negativt så det är ”bara” min vanliga överansträngning som spökar. Mini har attack-yl-larmat både i måndags och igår så när hon började med det igen på lunchen fick jag erkänna mig besegrad och lämna återbud till hembesöket jag skulle följa med diakonen på. Istället blev det sängen och försöka vila kroppen lugn, vilket inte gick sådär jättebra. Klockan larmade ungefär var 20e minut för hög vilopuls och jag hade så himla svårt att komma till ro.

Det är himla fint och bra att jag kan vara några dagar hos föräldrarna nu mellan allt flyttstök men är det något jag saknar när vi är här så är det min lite större säng. Mini kan vara väldigt mycket hund när hon breder ut sig tvärs över sängen mitt i natten. Hon ligger utsträckt på diagonalen och jag får ligga hopkrupen i övre halvan av sängen.

Annars tror jag att Mini trivs ganska bra med att vara här. Det är inte en massa flyttstök som det varit både hos mig och hos Christian utan mer lugnt och skönt. Dessutom går det att hitta solfläckar att ligga och njuta av. Det har vi inte haft nere hos oss på markplan. Både här och hos Christian tar hon varje chans hon får till att ligga i solen.

Annars har jag mest försökt vila och komma ikapp mig själv, även om det har gått lite sådär. Det har blivit mycket knappande på datorn och pysslande. Jag har börjat med twitter igen efter många års uppehåll så en del av tiden har gått åt till att sätta mig in i det igen. Följ mig här om du vill! Det där med sociala medier har helt plötsligt blivit riktigt skoj igen efter flera års stiltje. När jag inte fipplat med dator och mobil har jag stickat på mina restgarnsbenvärmare. De är nästan klara nu och Mini fick pröva dem.

Hon var inte helt övertygad men när råttan fick vara med också var det lite mer okej.

Efter vår lilla fotosession fick jag flärpen lite försynt där hon låg på soffan. Först gav hon mig råttan och då började jag ana oråd. Sen, efter lite ynkande, fick jag flärpen och då kom jag på att jag bara hade tagit den vanliga dosen kortison en halvtimme tidigare istället för dubbel dos som jag står på just nu pga feber och livet. Tur att jag har fröken polis som håller rätt på mig när hjärnan inte riktigt är med.

Idag är planen annars att jag ska vara med och spela på en andakt på ett äldreboende på eftermiddagen så jag hoppas verkligen att orken ska räcka till det. Pappa tog långpromenaden med Mini så jag kunde vila och spara lite på krafterna. Nu ska jag spela igenom psalmerna en gång till och hoppas att jag inte kroknar idag också som jag gjorde igår. Efteråt ska jag parkera mig på soffan hos Christian och krama på honom.

Att se vila som jobb

28 februari, 2022 @ 11:14 av Anna-Maria 8 kommentarer

En sak jag verkligen är dålig på är att vila. Jag tycker det är orimligt svårt och blir alltid så himla rastlös. Jag lever med en kropp som just nu kräver mycket vila, och då pratar vi bra vila. Oftast blir det halvdan vila som inte gör varken från eller till. Jag trött-fastnar och dumscrollar på mobilen eller fastnar i något annat halvdant som varken ger återhämtning eller något produktivt. Det försöker jag bli bättre på. Att vilan ska vara ett aktivt val och inte bara något som halvdant råkar blir.

Min sjukgymnast pratade sist om att jag behöver se det som mitt jobb just nu, att ta hand om mig och kroppen. Att ge den vad den behöver i form av mat, rörelse och återhämtning. Bra återhämtning och inte bara det där scrolla-på-facebook-fastnandet. Jag försöker få in bättre och mer hållbara rutiner igen för att få mer grepp om tiden, framförallt på förmiddagarna. Det är lättare sagt än gjort. Men efter lite blandning av hårda ord och pepp från sjukgymnasten så försöker jag att vara lite snällare mot mig själv. Just nu behöver jag prioritera vila för att förhoppningsvis på det sättet få mer tid över till annat sen.

Helgen har ägnats åt en blandning av diverse välbehövd återhämtning. Christian smygfotade mig och Mini när vi slumrade på soffan med en bok. Officiellt la jag mig för att läsa men det blev nog mer slumrande än läsning. Men det fick vara okej då för det var vilotid. Helgen har annars mest ägnats åt lugna återhämtande aktiviteter. Jag har spelat lite och varit ute på promenader. Knappat på datorn och hejat på Christian som har flyttpackat.

Vad är vila och återhämtning för dig? Ge mig dina bästa vilotips!

Veckans guldskedar – vecka 32

14 augusti, 2019 @ 15:02 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Ett bra och, som alltid, motiverande besök hos min sjukgymnast på smärtrehab.
Jag redigerade lite foton. Så länge sen sist! Hoppas att den lusten och energin kommer tillbaka på riktigt snart igen!
Jag spelade fiol en sväng igen och det kändes så bra i själen! Det blev en lite för lång sväng för vad kroppen riktigt klarade av bara men fy vad härligt det var att spela igen!
En utflykt till Ikea med föräldrarna ”för att titta på några småsaker”. 6 timmar, ett par platta paket och två kassar senare var jag hemma och helt slut! Men det gick ändå över förväntan och var en trevlig utflykt.
Äntligen lyckats hämta ut mer kortison (viktigt!!) som strulat och krånglat i flera veckor! (Licensmedicin + namnbyte hos tillverkare = massor av krångel!!)
Känslan att hämta en trave med reserverade böcker på biblioteket! <3
Hittade en liten loungesoffa på rea på Jysk som blev helt perfekt på min balkong! Där ska jag ligga och läsa resten av sommaren och hösten! Bara det slutar regna…
Trevlig kräftskivemiddag med föräldrarna hemma hos mig. Goda kräftor, god mat och gott fika. Bra lördagkväll!
Att låta kroppen vila en söndag efter att ha gjort alldeles för mycket i flera dagar. Läsa och sova på soffan och tillåta mig att vara nöjd i det.

De sa ja!

30 juli, 2019 @ 18:38 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Den här helgen har jag varit i Järvsö tillsammans med Annie och Oskar. Vi hade en hel helg inplanerad där för att finaste Fanny skulle gifta sig! Och fy vilken fin och bra helg det har varit! Så mycket påfyllning av positiv energi!

Jag spenderar nu all min tid till återhämtning och är bokstavligt talat så trött att jag kan knappt kan röra mig. Men det var såå värt det och i väntan på mer krafter igen så tittar vi på hur extremt fina de var i lördags! <3

Så himla kul och skönt att jag lyckades följa med. Det var precis på vippen att jag inte trodde att jag skulle komma iväg alls. Jag hade verkligen inte klarat av helgen utan mina fina vänner som stöttade, hjälpte och peppade! Vad hade jag gjort utan dem?

Midsommarhelgen

25 juni, 2019 @ 20:45 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Även om jag i min förvirring fortfarande envisas med att det var nyår så var det ju faktiskt midsommarhelg. Jag tänkte att vi kikar lite på hur min helg var.

Jag tog mig en liten promenad före lunch för att rasta lungorna och få lite frisk luft. Det är tydligt att lungorna i alla fall är en del av mig som mår otroligt bra av att få regelbundna promenader och luft. Så även på midsommar. Det blåste så himla mycket bara!

Lite fina blommor i rabatten på väg hem till föräldrarna igen.

Sen dök moster, morbror och kusin upp för att börja midsommarfirandet. Det var dags för sillunch! Sill kan ju vara ett av de bättre påhitten som finns i matväg…!

Efter fika ute i solen och blåsten sa kroppen ifrån. Så istället för jordgubbar och bubbel ute med de andra hängde jag på sängen och vilade, laddade med mer kortison och drack resorb. Mamma kom med lite jordgubbar till mig på sängkanten. Inte så tokigt ändå!

Efter ett par timmars vila (och lite mer kortison än jag önskade var nödvändigt) var jag lite mer människa igen. I alla fall tillräckligt för att orka mig upp och vara med på middagen. Sen slog det över och blev lite väl stirrigt (typiskt övertrötthet) så det var väldigt välbehövt och skönt att få krypa i säng. Men det blev ändå en trevlig och bra midsommarafton.

Fördelen med att jag hänger ett tag hos föräldrarna är att det blev resterna av midsommarmaten till både lunch och middag på midsommardagen. Räkor och rökt lax är ju också något av en favorit hos mig så jag hade verkligen ingenting att klaga på. Mycket god mat och vila den här helgen! Precis vad jag behövde just nu.

Hur har er midsommar varit?

Vad du kommer vara saknad…!

19 juni, 2019 @ 09:53 av Anna-Maria Lämna en kommentar

I eftermiddag ska du åka härifrån igen efter att ha varit här i 1.5 vecka nu. Fina, älskade Nova. Du har kommit som ett busfrö från ingenstans och vänt upp och ner på allting. Totalt kört slut på all min energi nu men oj vad du har fått mitt hjärta! Trots alla hyss och galenskaper.

Det känns så konstigt och tomt att du ska åka härifrån nu. Nu när vi börjat hitta lite mer rutiner tillsammans och förstå varandra lite bättre. Samtidigt ska det bli så himla häftigt att se allt du kommer få lära dig och allt du kommer kunna hjälpa mig med. Hade jag inte känt den här fruktansvärda känslan av att behöva lämna dig så hade det nog inte varit rätt. Då hade vi inte varit rätt för varandra.

Redan nu har du gjort något stort för mig. Du har fått mig att känna igen.
Känslan när du suckar lite och dunsar ner huvudet på mina fötter för att vara nära. När du kryper ihop tätt intill mig i soffan eller lägger dig på mattan i hallen för att vakta när jag är på toa. När du tittar på mig med dina mörka ögon som för att fråga vad vi ska hitta på nu. När du ålar dig upp till mig från fotändan av sängen på morgonen när du märker att jag börjar vakna för att få det obligatoriska morgonmyset. När du följer efter mig från rum till rum. När du går tätt intill mig ute på promenad. Eller som nu när du ligger på mina fötter där jag sitter i köket.

Du har fått mig att känna alla sorters känslor igen som jag under så lång tid stängt av. Älskade Nova!

Igårkväll satt vi länge i soffan tillsammans efter en ganska intensiv eftermiddag och kväll. Du sovandes i mitt knä. Jag ville inte ta tag i resten av kvällsbestyren för det innebar att behöva inse verkligheten.
Nu hoppas jag mest på att orka ta mig igenom den här dagen, få lite välbehövd vila och sedan samla nya tag inför den resa som vi båda har framför oss. På varsitt håll nu ett tag men med samma mål: ett bättre liv tillsammans.

När man inte vill flytta sig från täcket - Amoll.net

Långhelgen i några bilder

5 juni, 2019 @ 21:18 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Hej och hå vad tröttheten har kommit ikapp mig de sista dagarna! Att jag aldrig riktigt lär mig! Fast krascherna är betydligt mindre nu än tidigare så det är helt klart ett steg i rätt riktning ändå.

Det var ju långhelg nyss och jag la mest märke till det genom att det var så läskigt många parkeringsplatser lediga nedanför mitt hus i torsdags. Haha!

I fredags åkte jag ner på stan med föräldrarna för att äntligen fixa ett par nya skor. Verkligen på tiden, de gamla gympaskorna har nog mer hål i sig än sko vid det här laget så jag var i desperat behov av ersättare till dem. Fick toppenbra hjälp på Löplabbet! Efter fika och fixa några andra småsaker på stan blev det middag hos dem som avslutning på en trevlig dag. Inte så tokigt!

I lördags åkte jag och hälsade på ett par kompisar som jag inte träffat på alldeles för lång tid. Den här kompisen fick följa med till dem som present till det lilla krypet som bor och växer i hennes mage. Kaninen passade alldeles utmärkt för att testa babyskyddet de fått låna till bilen!

Söndag skulle bli en ganska lugn dag och jag passade på att provgå en sväng i mina nya skor. Rosa och tjusiga är de dessutom, utöver att förhoppningsvis ge bra stöd på rätt ställen åt mina dåliga fötter. I rosa skor måste man ju helt enkelt gå lite lättare och bättre tänker jag! Haha!

Efter promenaden blev det lite välbehövd vila på soffan och en bok medan Stuart dammsög av köket åt mig. Av flera anledningar har det blivit så att Bob, min gamla robotdammsugare, har fått flytta till mina föräldrar och Stuart, deras dammsugare, har fått flytta hit till mig istället.

Det där med att jag skulle vila ordentligt i söndags gick inte sådär jättebra. Det var för många saker jag ville göra och hade inte riktigt vett att låta bli helt enkelt. Det fick jag igen i måndags, och egentligen hela den här veckan hittills. Jaja, det är sånt som händer antar jag. Är huvudet dumt får kroppen lida. Men fiolen fick komma fram en sväng igen och det var både roligt och bra för oss båda.

I måndags var livet tungt. Eller kroppen snarare. Efter en långsam förmiddag då jag försökte mota bort mördarhuvudvärk med mängder av hemmagjord vätskeersättning var det dags att åka till Enköping för röntgen av bihålorna. Tänk om de nån gång skulle vilja fota utsidan av mig som omväxling…! Haha! Knöligt att behöva åka hela vägen dit men så skönt att slippa väntetider. Både väntan på själva undersökningen (de ringde i fredags och jag fick tid i måndags!) och slippa förseningar. Varje gång jag gjort något i Enköping så har jag fått komma in FÖRE utsatt tid. Hur ofta händer det liksom?

Nu är det snart dags för nästa långhelg igen. Hej och hå vad tiden går snabbt! Men just nu gillar jag det. 5 dagar till Nova! Galet!

Tre gånger nytt utseende

27 maj, 2019 @ 17:59 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Den här dagen blev inte riktig som jag hade trott. Kroppen har åsikter om livet just nu och sparkar bakut med både otrolig trötthet och värk så tempot går minst sagt långsamt. Kompisen som skulle komma och fika på eftermiddagen behövde jobba så det blev inte av = en helt obokad dag istället. Kanske egentligen vad jag behövde om man ska vara på det humöret.

Men passande nog plingade det vid lunchtid till i mobilen om att mina nya glasögon var färdiga att hämta. Perfekt eftersom jag ändå skulle förbi biblioteket och apoteket som ligger i samma kvarter!

Så nu har jag dessa tre brillor att använda! De två första är vardagsglasögon (vanliga progressiva) och det tredje är sånna för dator/läsa noter/nära håll (rumsprogressiva). Lite separationsångest över att skiljas från mina gamla röda men det blev ett nytt rött par så det ska nog gå bra, och de i mitten är blåa även om det syns dåligt på bilden. Första gången jag har två par vanliga glasögon att välja på! Det kan möjligtvis leda till omfattande beslutsångest varje morgon. Haha!

Annars måste jag verkligen slå ett slag för fotokromatiska glas! Alltså sånna som magiskt blir mörka när man går ut. Så himla praktiskt när man som jag bör använda solglasögon för att vara rädd om ögonen och dessutom är väldigt ljuskänslig pga hjärntrötthet.

Men mest pepp är jag på att få ny styrka på glasen. Nu hoppas jag att lite av tröttheten/konstigheten i ögonen ska bli bättre! Det där med att se vettigt är en typiskt bra sak för det allmänna måendet har jag hört ryktas om.